Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges inre förhållanden, 1772-1778 - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ha hemliga anspråk att bli ansedde; de nye äro endast frie, anse hofvet som sin ungdoms vistelseort, alla som kamrater, en nödvändig anständighet som ett olidligt tvång, vördnad för öfverheten som en onödighet inom slutet sällskap, belefvenhet som pedanteri, kunskaper som gräl och åldern som en ledsam fiende, som bör flys eller utskrattas. De tro, att frihet i seder, käckhet för sina personer och yrhet med könet utgör hela skickligheten. Jag tror, att begge mena konungen lika väl; men det ena önskar allvarsamma nöjen och det andra yra — hvilketdera som är nyttigare får tiden utvisa.»
Samme författare anmärker äfven, att civilstaten såg med oro »den dagliga skilnaden, som sättes mellan den och militären. En ung fänrik kan admitteras till konungens bord, men ej utan svårighet en civil embetsman, äfven om han är adelsman, i fall han icke hunnit de högre graderna.»
Tadlande röster började sålunda redan höja sig äfven bland dem, som voro konungen verkligt tillgifne, och hans olyckliga bränvinslagstiftning hade äfven redan väckt ett mer och mer tilltagande missnöje; men af den ojemförligt talrikare delen af svenska folket var han ännu högt uppburen och förtjenade det äfven, så väl genom flera förtjenstfulla regeringshandlingar, som genom enskilda drag af rättvisa och ädelmod.
Så gjorde han sig till en pligt att söka godtgöra den orättvisa, som vid 1719 års riksdag blifvit begången mot Görtz. Utredningen af dennes räkenskaper hade varat i nio år och, i stället för en påstådd stor kronofordran, slutat med en betydlig kronans skuld till sterbhuset, hvilken ständerna under frihetstiden lemnat obetald. Nu blef den, efter uppgjord öfverenskommelse med arfvingarna, under åren 1776 och 1777 betald med 70,387 rdr 24 skillingar.
Så lät Gustaf III äfven uppsöka den sista ättlingen af Gustaf Adolfs naturlige son, grefven af Vasaborg, en hans sondotter, Henrietta Polixena, som vid 80 års ålder lefde i stor fattigdom och bodde i en bondkoja i Vestfalen. Han skref till henne ett bref, fullt af deltagande och i hvilket han tilltalade henne såsom en slägting samt tillade henne en pension, som mot nöd betryggade hennes återstående dagar, hvilka dock ej blefvo många, ty hon afled redan nio månader derefter, i Oktober 1777.
Huru väl tiden sedan statshvälfningen blifvit använd till rikets nytta visar sig för öfrigt bäst af den berättelse om hvad vid rikets styrelse blifvit åtgjordt, hvilken afgafs vid början af 1778 års riksdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
