Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
massans välde, som redan flerstädes i Europa börjat blifva allt mera hotande och icke många år derefter i Frankrike gjorde slut på både konungamakt och adel. Gustaf III:s tillgifvenhet för adeln, hans bemödanden att höja dess anseende och hans sträfvanden att i den finna ett stöd för sin tron mötte likväl föga tacksamhet af detta stånd, inom hvilket han tvärtom fann sina hätskaste fiender, som förbittrade hans dagar och slutligen beröfvade honom lifvet samt efter hans död gjort allt för att nedsätta hans minne.
Enligt Gustaf Adolfs riddarhusordning hade konungen rätt att utnämna landtmarskalk. Han utsåg dertill sin rådgifvare under statshvälfningen friherre Hugo Herman von Saltza, och i den ed, den nye landtmarskalken hade att aflägga, infördes, att han äfven hade att ställa sig till efterrättelse riksdagsordningen af den 24 Januari 1617, hvilken egentligen endast var ett ceremoniel för de gamla korta riksdagarne, men i afseende på propositioner, öfverläggningar och beslut tilldelade konungen en större makt, än Gustaf III i 1772 års regeringsform hade sig förbehållit. Enligt denna riksdagsordning var erkebiskopen talman ej blott för presteståndet, hvartill erkebiskopen Carl Fredrik Mennander äfven af konungen nämndes, utan vid gemensamma sammankomster på rikssalen tillika för alla tre ofrälse stånden. Borgare- och bondestånden, om hvilkas ordförande den gamla riksdagsordningen ingenting förmälte, anhöllo nu derföre, först bondeståndet och sedermera borgareståndet, att konungen sjelf ville utnämna deras talmän, hvilken begäran bifölls, och konungen utnämnde till talman för borgareståndet rådmannen i Stockholm Carl Fredrik Ekerman samt för bondeståndet Anders Matsson från Malmöhus län. Redan förut hade konungen, med åberopande af Gustaf Adolfs riksdagsordning, utsett bondeståndets sekreterare, hvartill han förordnade dåvarande expeditions-sekreteraren, Elis Schröderheim, hvars skicklighet i ståndets ledning vid denna riksdag förvärfvade honom konungens förtroende, hvilket han sedan så länge åtnjöt.
Redan vid riksdagens början hade det sålunda visat sig, huru den nya regeringsformen i flera afseenden var obestämd. Alla efter år 1680 såsom grundlag gällande stadgar hade genom denna regeringsform blifvit upphäfda, men deraf följde icke egentligen att de, som före denna tidpunkt varit gällande, dervid skulle anses upplifvade. Emellertid hade konungen nu så uppfattat förhållandet. I den korta konungaförsäkran, hvilken han nu lät ständerna för framtiden bekräfta, heter det, att »Sveriges gamla lagar, sådana de före 1680 varit, blifvit genom fundamentallagen af den 21 Augusti 1772 till deras väsentligaste delar återstälda». Härigenom hade Gustaf Adolfs riksdagsordning och riddarhusordning blifvit ånyo gällande grundlagar. Den senare förändrade hela riddarhusets inrättning, den förra, som åberopades i landtmarskalkens och talmännens nya edsformulär, hotade med ännu större förändringar. Den tillät öfverläggning på riksdag endast öfver konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
