Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade engelske utrikes ministern lord Suffolk lemnat ett slags förklaring; men den befans föga tillfredsställande, och redan samma månad gjordes från danska hofvet genom dess härvarande minister baron Gyldencrone en framställning om ett gemensamt skydd för båda makternas handel mot de engelska kaparnes våldsamheter. Redan 1691 hade Sverige och Danmark förenat sig att med vapenmakt skydda sin handel och sålunda gifvit första exemplet på en beväpnad neutralitet, och äfven 1756 hade ett liknande fördrag blifvit ingånget. Tanken var således icke ny, och när det engelska cirkuläret kommit svenska regeringen tillhanda, förklarade Scheffer för Gyldencrone, att svenska regeringen vore villig ingå på den förelagda öfverenskommelsen, samt bad Gyldencrone söka förmå danska hofvet att med Sverige ingå en formlig konvention, som bestämde både antalet af de krigsfartyg, som å båda sidor borde utrustas, och äfven sättet huru de borde nyttjas. Tillika skref Scheffer till svenske ministern i Köpenhamn Johan Wilhelm Sprengtporten, att Ryssland troligen vore benäget att deltaga i öfverenskommelsen.
Scheffer hade nemligen redan i Oktober 1778 gifvit svenske ministern i Petersburg friherre Fredrik von Nolcken underrättelse om den i London öppnade underhandlingen och om Danmarks förslag, och då Nolcken, enligt erhållen befallning, gifvit ryske statsministern grefve Nikita Panin förtrolig del deraf, hade denne sagt sig med stort nöje upptaga ideen om ett förbund mellan de tre nordiska makterna i den angifna syftningen.
Det dröjde likväl ända till den 24 Februari 1779, innan Panin lemnade något mera bestämdt svar på de gjorda framställningarna; men då förklarade han, att kejsarinnan trodde sig hafva uppfylt konungens önskningar med afseende på skyddandet af de nordiska rikenas handel, om hvarje makt försvarade sina egna kuster, hvarigenom ändamålet bättre vunnes, än om man inginge en öfverenskommelse att med en gemensam flotta gifva handeln skydd uti alla haf.
En sådan förklaring var naturligtvis föga tillfredsställande, och äfven Bernstorff, som likväl först framstält förslaget om ett gemensamt väpnadt skydd åt handeln, gjorde nu flera svårigheter. Danmark hade nemligen förut ingått åtskilliga fördrag med England och Frankrike, hvarigenom det nu ansåg sig förhindradt att biträda det svenska hofvets förslag. Sedan gammalt röjde ock danska hofvet stort undseende för både Ryssland och England, blandadt med gammalt misstroende och afund mot Sverige.
Ehuru sålunda i saknad af understöd från både Ryssland och Danmark, aflät Gustaf III icke desto mindre till franska och engelska hofven en förklaring, att han beslutat förlägga åtskilliga krigsskepp och fregatter vid svenska Nordsjökusterna, till förekommande af sjöfartens vid desamma störande genom de krigförande makternas kryssare, samt att han dessutom beslutat medelst krigsfartyg skydda svenska handelsflaggan äfven i andra farvatten. Vid denna förklaring var fogad en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
