Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskrift af konungens för landshöfdingen i Göteborg utfärdade instruktion, hvari förordnades, att de krigförande makternas örlogsfartyg och kapare väl finge inlöpa i de svenska hamnarne vid Nordsjön, men införa tagna priser endast till Marstrand, såsom en frihamn.
Hvarken engelska eller franska hofven voro belåtna med denna förklaring. Lord North frågade hånande hvilket skydd de svenska krigsskeppen skulle få, för att ej sjelfva blifva tagna, och grefve de Vergennes, som varit fransk minister i Sverige under statshvälfningen och nu i Frankrike hade ledningen af utrikes ärendena, sade till Creutz, att han icke ville mottaga den svenska förklaringen, emedan Ludvig XVI skulle blifvit sårad genom en sådan från en gammal vän och bundsförvandt. »Öfverväg noga Sveriges ställning», tillade han. »Konungens beslutsamma uppträdande mot England bör förutsätta, att han är fullt säker från ryska sidan. I annat fall skulle han blottställa sig för de största vådor; men Potemkin står under engelske ministerns inflytande, och Simolin, likasom danske ministern, göra med dem gemensam sak.» Bernstorff yttrade också nu farhågor, att icke ens de neutrala makternas krigsfartyg skulle af de krigförande makterna respekteras, och Scheffer skref i Maj 1780 till Creutz: »Kongl. Maj:t eger i Danmark den allra största afundsman, som bland makter finnes. Ministeren derstädes var förundrad öfver det kraftiga steg kongl. maj:t förlidet år tog. Den förutspådde olyckor och konvojernas fall. Deruti har Danmarks försigtighet och Danmarks spådom gjort missräkning och kongl. maj:ts visa, men derjemte ferma mått hafva blifvit respekterade. Det återstår nu intet annat för dess afundsjuka än att inblåsa misstankar eller missnöje mot kongl. maj:t hos Sveriges gamla och trogna bundsförvandt Frankrike.»
Gustaf III fann sig sålunda i denna fråga stå ensam, men trodde likväl sin konungsliga pligt fordra att beslutsamt skydda sina undersåtares handel och sjöfart, samt lät af inga hotelser eller föreställningar härifrån afskrämma sig.
Den af honom med så mycket intresse omfattade beväpnade neutralitetens framgång berodde emellertid hufvudsakligen af Ryssland, och dit hade engelska ministeren redan 1777 afsändt en ganska skicklig diplomat, sir James Harris, att söka förmå Ryssland till ett anfalls- och försvarsförbund med England. Grefve Panin var likväl icke böjd för ett sådant, emedan han framför allt ville upprätthålla Rysslands förbund med Preussen, och Fredrik II var nu förbittrad på England, emedan preussiska fartyg blifvit uppbringade af engelska kryssare. Kejsarinnan ville icke heller inlåta sig i ett förbund, som tydligen var vida mera till Englands än till Rysslands fördel; men Harris lyckades med »klingande skäl», såsom det påstods, öfvertyga Katarina II:s gunstling Potemkin om nyttan af detta förbund, och att Panin var emot detsamma utgjorde redan för Potemkin, som ej försummade något medel att störta Panin, en god anledning att befordra det. Panins och den preussiske konungens inflytande var likväl ännu tillräckligt starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
