Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1779-1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att afböja det af England eftersträfvade förbundet; men Potemkin, troget understödd af ryske ministern i Stockholm, Simolin, hade likväl verkat kejsarinnans obenägenhet för Gustaf III:s förslag om beväpnad neutralitet.
Medan underhandlingarna härom pågingo, förklarade konung Carl III i Spanien i Juni 1779 krig mot England. Han hoppades att under detta krig eröfra Gibraltar, och för att denna plats ej skulle förses med lifsmedel och krigsförnödenheter af fartyg destinerade till Medelhafvet, utgaf spanska hofvet en förordning, att alla sådana fartyg skulle föras till Cadiz och deras laddningar der säljas på auktion, äfven utan egarnes och konsulernes tillstånd. Vid underrättelsen härom aflät Katarina II i Januari 1780 ett allvarsamt memorial till spanska hofvet, och då kort derefter ett ryskt skepp, lastadt med säd samt destineradt till Mallaga och Livorno, blifvit behandladt efter den spanska förordningen, befalte kejsarinnan, utan Panins vetskap, att 15 linieskepp och 5 fregatter skulle utrustas för att vara färdiga vid vårens början. Nu lyckönskade Potemkin Harris, att England skulle kunna anse sin styrka ökad med 20 krigsfartyg, ty kejsarinnans eskader skulle nog sysselsätta lika många fiendtliga fartyg, om den ock ej förenade sig med den engelska flottan. Det är ock troligt, att det kommit derhän, om icke Panin i det kritiska ögonblicket gifvit frågan en annan vändning. Han visade sig dela kejsarinnans harm mot Spanien, men gjorde henne på samma gång uppmärksam derpå, att hon borde begagna det gynnande tillfället att upprätta en sjölag rörande neutrala makters handel i krigstid och derigenom vinna ära och tacksamhet. Denna framställning gjorde intryck, och följden blef en förklaring af den 28 Februari 1780, hvari kejsarinnan uttalade följande grundsatser: att neutrala fartyg kunna fritt segla mellan krigförande makters hamnar och vid deras kuster; att varor, tillhörande krigförande makters undersåtar, äro fria uti neutrala makters fartyg, med undantag af krigskontraband; att kejsarinnan, hvad beträffar bestämmandet af krigskontraband, åberopar hvad derom är förordnadt i hennes med Stor-Britannien ingångna handelstraktat, utsträckt till alla krigförande makter; att såsom blokerad hamn erkännes ingen annan än den, hvaruti det, i följd af deruti förlagda stridskrafter, är tydlig fara att inlöpa, samt att dessa grundsatser skola tillämpas i alla frågor, rörande prisers laglighet.
Med detsamma denna förklaring afgafs, blef den beväpnade neutraliteten kejsarinnans älsklingsplan. Kurirer sändes till Stockholm, Köpenhamn, Paris, London, Haag, Madrid och Lissabon, och de neutrala makterna Sverige, Danmark, Holland och Portugal uppmanades att göra gemensam sak med Ryssland. Innan någon konvention inginges, borde dock de till deltagande inbjudna makterna meddela hvarandra hvilka rättigheter de, på grund af ingångna traktater, egde hos de krigförande, emedan hvarje makt borde i föreningstraktaten garantera de öfrigas rättigheter. Kejsarinnan önskade vidare, att de inbjudna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
