Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännerier. Man saknade äfven de förra riksdagsförmånerna, som för många varit en god inkomstkälla, för icke så få bland den fattigare adeln den enda. Presterne klagade öfver den beviljade religionsfriheten, öfver den handel med pastorat, som öppet drefs, öfver indragning af lönerna för åtskilliga presterliga befattningar vid regementena och vid hofvet, öfver skådespels uppförande å söndagarne m. m. Borgareståndet besvärade sig öfver spanmålshandelns frigifvande, öfver utländingar beviljade handelsförmåner, öfver krigsfolket lemnad frihet att hafva verkstäder för vissa tillverkningar, o. s. v. Bondeståndet var missnöjdt med husbehofsbränningens afskaffande, med införandet af passevolans vid de indelta regementena, med skatteförhöjningen i följd af realisationen och med indragningen af några helgdagar, såsom kyndelsmesso-, michelsmesso- och helgonamesso-dagarna samt fjerde dagarna vid jul-, påsk- och pingsthelgerna. För öfrigt klagade ofrälse stånden i allmänhet öfver, att högre sysslor nästan uteslutande lemnades åt adeln; att i kanslikollegium inga andra än adelsmän fingo inträde och att sådant äfven blifvit föreskrifvet i afseende å kammarkollegium, likasom att officerskårerna vid Uplands och Södermanlands regementen skulle för framtiden utgöras endast af adelsmän.
Flera försök gjordes ock att genom hvarjehanda rykten, hvilka sattes i omlopp så snart riksdagskallelsen blef bekant, stämma tänkesättet hos ständerna till opposition mot allt hvad konungen kunde föreslå. Så berättades, att vigtiga inskränkningar skulle ske i adelns och presterskapets privilegier; att statssekreteraren Schröderheim skulle blifva erkebiskop efter Mennander, hvars frånfälle snart väntades och äfven inträffade den 22 Maj; att åtskilliga betydande handelsartiklar, såsom tobak, kaffe, salt m. m., skulle uteslutande förbehållas kronan; att svåra skatter skulle påläggas och dessa i synnerhet drabba jordbruket och andra rikets hufvudnäringar o. s. v. Också utföllo riksdagsmannavalen nästan uteslutande för personer, som i sina hemorter gjort sig kända för missnöje med styrelsen eller som aldrig förr bevistat någon riksdag och således lättare kunde ledas af de missnöjde.
För öfrigt ansågos förre riksrådet grefve Axel Fersen, kammarherrn friherre Carl De Geer, förre statssekreteraren Carl Erik Wadenstierna och direktören Clas de Frietzcky, hvilken i synnerhet uppträdde såsom landtadelns ledare, stå i spetsen för oppositionen inom adeln; biskopen i Lund Olof Celsius och biskopen i Carlstad Daniel Herweghr för de missnöjde inom presteståndet, samt garfvare-åldermannen Johan Westin för dem inom borgareståndet. För konungen åter verkade Toll inom adeln, dåvarande kyrkoherden i Skellefteå, sedermera biskopen i Hernösand Carl Johan Nordin hos presterne, borgmästarne Ekerman och Munthe hos borgarena, samt Nils Svensson från Skåne hos bönderne; men dessa ledare voro ej tillräckligt inne i sina åligganden, och det visade sig snart nog, att de särskilda stånden ej underkastade sig deras ledning. Konungens högsinthet att icke vilja utöfva någon inverkan på riksdagsmannavalen och att ogilla hvarje försök härtill af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
