Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också medan man i Stockholm hörde allmänt talas om ryska rustningar vid finska gränsen, visste man i bref från Finland ingenting derom. Oppositionen var ock ej sysslolös. Den förklarade sig öppet mot krig utan ständernas sammankallande. Man talade om bristfälliga och dåliga anstalter till krigets utförande och spådde en olycklig utgång deraf. Officerare, som i alla länder pläga fägnas åt krig, voro här de förste, som skreko deremot, samt förforo under marscherna hårdt, nästan fiendtligt mot allmogen, som dessutom uppskrämdes genom rykten om förestående stora krigsgärder.
Ryska härvarande sändebudet grefve Rasumoffsky, som länge haft förbindelser med de svenska oppositionsmännen, hördes ock nu förklara, att om blott armén i händelse af ett anfallskrig mot Ryssland vägrade lydnad, då ett sådant krig var olagligt, skulle konungen vara tvungen att sammankalla ständerna och spelet vore vunnet. Alltifrån rustningarnas början hade också Rasumoffsky offentligen förklarat för osant ryktet, att den i Kronstadt rustade flottan var ämnad till anfall mot Sverige, samt försäkrat, att den skulle afgå till Medelhafvet för att strida mot turkarne, och den 18 Juni tillstälde han grefve Oxenstierna, å kejsarinnans vägnar, en skriftlig förklaring för att ådagalägga hennes fredliga tänkesätt mot sina grannar och mot Sverige i synnerhet.
Deri förekommo bland annat följande uttryck: »Hennes kejserliga majestät tvekar ej heller att genom undertecknad låta för hans svenska majestäts ministère så väl som för alla af svenska nationen, som hafva någon del i förvaltningen, förklara, att hennes kejserliga majestät ej skulle kunna gifva dem ett tillförlitligare bevis på sina fredliga afsigter med hänseende till dem och på sitt intresse för bevarandet af deras lugn än genom att vid sitt kejserliga ord försäkra dem, att alla afsigter i motsatt riktning, hvilka man kunde tillägga henne, voro fullkomligt ogrundade.»
I dessa uttryck, hvari den ryske ministern vände sig till alla svenska embets- och tjenstemän med en försäkran, att de afsigter, »man» (konungen) tillskref kejsarinnan, voro osanna, fann konungen icke utan skäl en förolämpning mot sig och ett försök att reta svenska folket mot sin konung. Till alla främmande hof sändes den 23 Juni en förklaring, i hvilken konungen yttrade sitt missnöje öfver den af Rasumoffsky afgifna och tillika gaf tillkänna, att han ej längre ansåge denne såsom rysk minister vid sitt hof. Med detsamma aflät han ock till Rasumoffsky en not, innehållande, att konungen icke utan största förundran funnit i grefve Rasumoffskys förklaring af den 18 Juni, huru skilnad der gjordes mellan konungen och nationen, m. m., hvilket föranlät konungen att icke vidare anse honom såsom rysk ackrediterad minister. En veckas tid lemnades honom att besörja om sin resa till Petersburg, hvartill konungen besörjt transportfartyg, med alla beqvämligheter, som under resan kunde göra grefven nytta och nöje. Rasumoffsky ville emellertid ej foga sig häri, utan förklarade, att då han af kejsarinnan fått sitt ministerdiplom, väntade han ock endast af henne en befallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
