Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om tiden för sin afresa. Det dröjde också till fram i Augusti, innan han ändtligen kunde förmås att lemna Sverige, och tilldragelserna i Finland kort efteråt vittnade, att han förstått väl använda sin förlängda vistelse härstädes.
Under tiden hade de svenska rustningarna både till lands och sjös blifvit med utomordentlig raskhet bedrifna, och stor var konungens åtrå att med sin här och sin starka, talrika flotta lemna Stockholm, der han ej längre kände någon trefnad, för att dit återkomma såsom segrare samt härigenom försona sig med sitt folk och vinna ny ära. Förgäfves uppmanade honom hans verklige vänner att gifva sig en för rustningarnas fullbordande nödvändig tid samt afbida de engelska och turkiska subsidie-traktaternas afslutande och ryska flottans afsegling till Medelhafvet, då ingenting skulle hindra Petersburgs intagande. Så länge ville och kunde konungen ej dröja, emedan han väl visste, att om han ej hindrade ryska flottans afsegling ur Östersjön, hade han inga subsidier att hoppas från Turkiet, hvarpå tillgångarna för krigets förande väsentligt berodde. Han hoppades ock att under ryska hufvudstadens dåvarande blottstälda belägenhet kunna äfven utan svärdslag erhålla hvilka fredsvilkor han än fordrade. Också ökades hans otålighet med hvarje dag, och ehuru ännu mycket återstod i rustningarna, synnerligast för landthären, samt hvarken från England eller Turkiet någon visshet om subsidier erhållits, beslöt konungen börja kriget, så snart någon antaglig förevändning kunde fås att beskylla ryssarne för att vara de anfallande. Redan häri visade sig emellertid huru ofördelaktigt det förhållande, hvari Gustaf III stod till sitt folk och som genom kriget skulle förbättras, ända från dess början inverkade på detta. Hade Gustaf III haft fria händer att börja kriget i det ögonblick, då sådant kunde ske med största fördel, så hade det, så orättvist och oklokt det än i sig sjelft var, sannolikt åtminstone begynt med en lysande framgång; men då han, för att icke framkalla alltför rättmätiga anmärkningar af oppositionen, måste undvika att synas föra ett anfallskrig, försummades bästa tidpunkten för hans företag, och följden häraf dröjde icke att visa sig.
Den 9 Juni utlopp från Carlskrona, under storamiralen hertig Carls öfverbefäl, en flotta af 12 linieskepp, 5 fregatter och 3 smärre fartyg, med omkring 4,000 man om bord. Den hade order att kryssa sig upp mot Finska viken och skulle, om den mötte ryska skepp eller eskadrar, väl söka reta dem till anfall, men icke sjelf begynna ett sådant. Uppehållen af motvind, kom flottan först den 22 Juni till Dagerort, der den mötte en rysk eskader af 3 linieskepp och 4 fregatter under konteramiralen van Dessen, som till Medelhafvet skulle föra allehanda förråd för den större ryska flotta, hvilken nu utrustades i Kronstadt. Så snart denna eskader blef synlig, sände storamiralen fregatten Thetis att fordra salut för svenska flaggan, och med detsamma ordnade sig den svenska flottan till strid, då Dessen, efter en rådplägning med sina officerare, fann för godt att efterkomma uppmaningen och gaf den fordrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
