Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppenbarligen förehade förslag till ny regeringsform[1]. Verkningarna af denna sinnesstämning röjde sig ock vid den följande riksdagen.
Sinnesstämningen i Sverige inverkade emellertid icke på tilldragelserna i Finland, hvilka fortgingo i den började riktningen. Jägerhorn återkom, enligt egen uppgift frigifven ur rysk fångenskap, mot sitt hedersord att icke vidare strida mot Ryssland, samt medförde ett svar från ryska kejsarinnan af den 20 Augusti (nya stilen), uti hvilket hon förklarade, det hon »fullkomligen vetat åtskilja regentens böjelser från dess undersåtars», men önskade, att det steg armén tagit »måtte blifva genom ett större antal medborgares förening tydligare ådagalagdt och iklädt den egenskap af ett allmänt beslut, som kan gifva det en laggrundad och gällande helgd», hvarföre hon uppmanade dem, som deltagit uti ifrågavarande »helsosamma uppsåt», att med det skyndsammaste bilda en riksförsamling för att »afhandla om landets sanna fördelar». Öfverbefälhafvaren för ryska armén i Finland hade för den skull blifvit bemyndigad att höra de finska deputerade samt gå dem tillhanda med allt nödigt bistånd, för att leda detta »patriotiska» deltagande till ett godt slut, och skulle »ryska tropparnes intågande och vistande i Finland, långt ifrån att lända till inbyggarnes förtryck eller förorättande, tvärt om bidraga till att upprätta och stadga bland dem ett politiskt och borgerligt sjelfbestånd, sådant alla goda och rättsinnade patrioter åstunda och böra åstunda, för att ernå en verklig och oföränderlig välmakt».
Sjelfständighetsförklaringen var således här temligen tydligt antydd och uppmaningen dertill erhöll ytterligare styrka deraf, att Sprengtporten några dagar förut instält sig vid gränsen och börjat underhandling med de förbundne på samma grunder som brefvet innehöll, erbjudande en rysk hjelptropp af 12,000 man till planens utförande; men general Armfelt, till hvilken han vändt sig, under förutsättning att han delade de öfriges önskan om sjelfständighetsförklaringen, ville icke höra talas om Finlands afsöndring från moderlandet, utan aflät i stället en skrifvelse till konungen, hvari han meddelade innehållet af kejsarinnans svar samt tillstyrkte en riksdags sammankallande.
Tillika uppsatte de förbundne en skrift, hvari de redogjorde för de mått och steg de tagit samt uppmanade alla partier att med dem förena sig. I sådan afsigt sändes äfven ombud så väl till den i Savolaks stående afdelningen som till de svenska regementena, med uppdrag att samla underskrifter, hvarmed dock gick temligen trögt.
Konungens belägenhet var emellertid nu så osäker, att han ej vågade stanna i lägret, utan låg hvar natt om bord på sin jakt Amphion, med indragen landgång. Hans förtrogne rådde honom ifrigt att begifva sig tillbaka till Sverige; men han svarade: »Det är ej att tänka på; jag kan på flera vis omkomma, det finner jag, men aldrig skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
