Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl svårt att säga, huru mycket allvar det var med dessa vidt omfattande planer; men emellertid hade konungen genom sitt beslutsamma uppträdande och den fosterländska hänförelse, han framkallat öfver allt i landet, tryggat detta för anfall åtminstone från danska sidan och hos de ifrågavarande makterna väckt det lifliga deltagande, som röjde sig först i deras bemedling och sedermera i de nämnda förslagen. Vid högst få tillfällen under sin händelserika lefnad röjde Gustaf III så mycken personlig öfverlägsenhet och visade sig tillika så till sin fördel som under tilldragelserna efter hans återkomst från Finland detta år.
I Finland hade under tiden hertig Carl tillträdt det öfverbefäl, konungen åt honom uppdragit och hvarvid han tillika ålagt honom att icke biträda något yrkande på riksdag, icke afsluta något stillestånd samt icke utrymma de inom ryska gränsen besatta orterna. Den 27 Augusti ankom hertigen till Lovisa, med full föresats att noggrant åtlyda konungens befallningar och med stränghet uppträda mot Anjala-männen. Då han i Lovisa träffade öfverste Anckarsvärd, yttrade han sig ock med mycken skärpa om dessa samt förklarade, att han skulle låta skjuta hvar och en, som vågade klandra eller vägrade lyda hans befallningar. Anckarsvärd förstod likväl att snart bringa hertigen på andra tankar, i det han förestälde honom, att om han ämnade handla så, som han talade, så vore det snart slut med hans välde. Äfven öfvertalade honom Anckarsvärd att den 31 Augusti flytta högqvarteret från Kymmenegård till Lovisa. Följande dagen anfölls svenska fältvakten vid Högfors af omkring 1,000 ryssar och måste retirera öfver bron, men sedan förstärkning anländt, drog sig fienden åter tillbaka.
Den 2 September samlades, på uppmaning af Anjala-männens ledare, i Anjala deputerade från de flesta finska och svenska regementen, under förevändning att öfverlägga om en uppvaktning hos hertigen och utbedja sig hans beskydd. En promemoria uppsattes, i hvilken hertigen uppmanades att behjerta fäderneslandets ställning och träda i spetsen för arméns önskningar; att på det kraftigaste anhålla om ständernas sammankallande; att utverka vapenhvila, i följd hvaraf flottorna kunde få återgå till sina hamnar, samt att draga trupperna från Högfors tillbaka öfver gränsen. Med denna promemoria sändes öfverste Montgomery samma dag till hertigen, som i början gjorde honom åtskilliga förebråelser, men slutade med att lofva gå härens önskningar till mötes.
Det vigtigaste var att få stillestånd. För detta ändamål önskade hertigen erhålla ett personligt samtal med storfursten Paul, hvilken kort förut ankommit till Fredrikshamn, med anledning hvaraf Jägerhorn ditsändes den 4 September. Samma dag biträdde hertigen de missnöjdes andra önskan, i det han till konungen afsände en kurir, med yrkan, på arméns vägnar, att riksdag måtte sammankallas, såsom enda medlet att hjelpa sakernas olyckliga ställning. Kort derefter återkom Jägerhorn med besked, att storfursten ej utan kejsarinnans särskilda tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
