Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
19 Augusti 1772, se enväldet uppresas, än att, under 17 års jäsande och yra, skåda en genom lag inskränkt frihet förkrossas och nu, under en sista pinsam dödskamp, slockna.» Sedan man derefter »debatterat något om konungens hat emot friheten, emot personlig säkerhet och rättigheter, emot rådkammaren, kollegier och ordning uti administrationen», hade samtalet slutat med dessa konungens ord: »Hvad vill ni, herr fältmarskalk? Jag har en son; jag finner hos honom ett inskränkt hufvud och jag tror honom hafva en svag karakter; jag är skyldig honom att söka betrygga hans framtid.»
Hade Fersen verkligen under samtalet fält sådana uttryck, som han sjelf uppgifver, så är det visst icke underligt, om konungen efter företrädets slut yttrade om honom, att hans afsigt tycktes vara trefaldig — att urskulda sig sjelf, att skrämma konungen och att bedraga honom; att han för öfrigt talat ur en så tilltagsen ton som en sjelfständig furste af mindre rang till en af större, samt att konungen med möda kunnat återhålla utbrottet af sin billiga vrede. Han skall ock samma afton i förtroende berättat för en uppkallad ledamot af presteståndet, prosten Nordin, att dalkarlarne voro beordrade till Stockholm[1], och det är icke otroligt, att detta samtal med Fersen, som likväl ansågs tillhöra de mest sansade inom sitt parti, men dock med så mycken bitterhet yttrat sig om konungens ingrepp i grundlagarne och i undersåtarnes personliga säkerhet, öfvertygat honom, att en brytning med adeln nu blifvit oundviklig och att kraftiga åtgärder måste vidtagas för att upprätthålla hans lagliga eller tillvällade myndighet mot adeln. Fersen skildes ock från konungen med full öfvertygelse, att inom kort och redan under den pågående riksdagen en våldsam statshvälfning förestod, lik den år 1772 — hvilket tyckes antyda, att konungen under samtalet äfven haft andra yttranden, än Fersen uppgifvit.
Den 12 Februari var å nyo plenum på riddarhuset, då oppositionen tycktes visa något mer foglighet än förut. Deputationen, med tillkännagifvande af adelns beslut rörande instruktionen för hemliga utskottet, afgick väl till borgare- och bondestånden; men sedan en deputation från presteståndet tillkännagifvit, att detsamma väl funnit någon instruktion onödig, men dock ålagt sina ledamöter i hemliga utskottet det nogaste iakttagande af alla med dess göromål gemenskap egande stadganden i regeringsformen, tillstyrkte Fersen, De Geer, Frietzcky och Spaldencreutz, att adeln i detta mål icke måtte skilja sig från sina medstånd, utan, såsom för ändamålet tillfyllestgörande, endast till protokollet förvara sitt förbehåll, att de utsedde ledamöterne noga måtte iakttaga regeringsformen i allmänhet, hvilket ock enhälligt bifölls. Vid detta tillfälle beslöts ock, att yrkandet på ryske generalmajoren Sprengtportens utestängande från riddarhuset skulle öfverlemnas till riddarhusutskottets utlåtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
