Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och enighet dermed kunde återställas, hvaremot man ej kunde frångå sin önskan, att embetens besittning måtte såsom dittills bero af laga dom. Besittningsrätten öfver frälsehemman ingingo redan i adelns äldsta privilegier och kunde ej mistas utan betydlig minskning i adelns inkomster och i dess förmåga att uppehålla sig sjelf samt uppfostra sina barn till statens tjenst. Beskattningsfriheten borde tydligare och säkrare uttryckas; ständernas rättighet att öfverlägga om andra ämnen, än dem konungen proponerar, bibehållas, utom möjligen i grundlagsfrågor m. m.
Till allt detta hade konungen svarat endast med en ovilkorlig fordran af säkerhetsaktens antagande och gjort detta till vilkor för stadfästandet af de 1723 adeln förlänade privilegier, och konungen ville icke medgifva någon förändring i den meddelade förenings- och säkerhetsakten.
Stor oro rådde under denna tid i hufvudstaden, der en mängd mer eller mindre vidunderliga rykten flitigt kringspriddes. Frikåren från Dalarne hade ankommit och blifvit inqvarterad på Drottningholm, der den rundeligen underhölls af konungen, som besökte den ofta. Den var ock stäld under befäl af konungens gunstling Armfelt, som nu ständigt vistades på Drottningholm och ej tog någon del i riksdagsförhandlingarna. Ingen tilläts att utan pollett resa till Drottningholm, på det inga vidriga intryck måtte göras på dalkarlarnes sinnen. Så mycket mera beställsamt var ryktet, att de skulle användas för att kringränna riddarhuset och fängsla adelns nya ledare, för hvilka fängelserum påstodos vara inredda å Ulriksdal och flerestädes i hufvudstaden.
Verkan af denna oro märktes äfven i umgängeslifvet. Vid prinsessan Sofia Albertinas hof och nästan i alla förnäma hus röjde sig, synnerligast hos fruntimren, en afgjord fiendtlighet mot konungen. Man utspridde, att han af fruktan icke kunde sofva om nätterna, att han genom dryckenskap skingrade sin oro, att han rådfrågade spåqvinnor om riksdagens utgång o. s. v. Man skref epigrammer öfver honom, så väl som en stor mängd pasqviller mot hans anhängare, hvilka i anonyma bref fingo dem sig tillsända. Landtmarskalken var så föraktad, att man ej mottog hans besök och på gatan knappt ville helsa på honom. Äfven hos det högre borgerskapet började en viss ovilja emot hvad som förefallit framträda, hvaremot det lägre, så väl som de talrikare samhällsklasserna i allmänhet, flitigt läste smädeskrifter mot adeln och sjöngo de visor till konungens och frikårernas beröm, hvilka denna vinter öfver allt utropades af gatpojkarne. För öfrigt var allt sällskapslif stördt, alla nöjen öfvergifna, teatrarne tomma och konungens mottagningar så litet besökta, att de någon tid måste inställas.
Under allt detta afhölls adeln från sammankomster på riddarhuset, men deremot arbetades så mycket flitigare i hemliga och i bankoutskottet. I det förra satt konungen nästan hvarje förmiddag såsom ordförande för att föredraga och bereda der förekommande vigtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
