Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttranden instämde deri, att allmogen var oförmögen att bära hvad utskottet föreslagit. Några föreslogo högre afgifter för adelns rusttjenst eller af presternes vederlag; andra, att ståndet skulle uppskjuta sitt beslut till dess medstånden stadgat sina tankar i denna fråga; de fleste att bevillningen skulle medgifvas på högst tre år, hvilket mer än allt annat var emot konungens önskan, emedan han derigenom skulle tvingas att innan denna tids förlopp åter sammankalla ständerna. Härom erinrade ock sekreteraren ståndet, anmärkande tillika, att detta vore ett intrång i den rätt regeringsformen tillade konungen att endast när honom godt syntes sammankalla ständerna, samt att sådant röjde otacksamhet mot konungens många välgerningar. Statssekreteraren Schröderheim kom ock med bud och helsning från konungen, att genom de utvägar, han hade att vänta från sina bundsförvandter, kunde allmogen få njuta lindring i sin bevillning; men hvarken det ena eller det andra verkade på ståndet, hvars flertal slutligen, sedan talmannen vägrat proposition om bevillningen utgående för viss tid, biföll ett af statssekreteraren Ruuth uppsatt förslag till fördelning af bevillningssumman, hvilket skilde sig från utskottets deri, att de personela utlagorna och afgifterna af tjenstemäns löner voro minskade, all öfverflödsafgift utom för tobak utesluten, men landtullen i stället höjd till tredubbelt belopp. Sedan detta bifall följt, ropades icke desto mindre ifrigt på bevillningens fastställande för högst tre år, och i protokollet antecknades, att 57 röster förklarat sig härför, dock 12 af dessa endast för så vidt de andra stånden vidtaga samma bestämmelse; men alla de öfriga gjorde om tidens utsättande icke något förbehåll.
I presteståndets plenum den 16 April gick det lugnare till. Det beslöt antaga Ruuths bevillningsförslag, men, hvad tiden beträffade, trodde sig ståndet finna en medelväg mellan att träda för nära konungens rätt genom utsättande af bestämd bevillningstid och nationens genom att göra denna tid obestämd, då ståndet föreslog, att hvart tredje år skulle af ständerna väljas och af konungen sammankallas ett bevillningsutskott, bestående af ett visst antal ledamöter, hvilka borde jemka och reglera, men ingalunda ega makt att förhöja bevillningen eller för öfrigt med andra göromål sig befatta. Sedan detta förslag blifvit hos konungen anmäldt, som dervid hade ingenting att påminna, förenade sig presteståndet derom, såsom sitt beslut, hvaraf de öfriga stånden skulle lemnas del. Denna frågans utgång hos presteståndet ansågs vara ett konststycke af biskop Wallqvist. Han var sedan gammalt ovän till prosten Nordin, som inom ståndet mycket ifrade för bevillningsutskottets förslag, hvilket Wallqvist likväl fann sig icke kunna genomdrifva, hvarföre han varnade sina vänner inom ståndet att ej sätta tro till Nordin såsom öfverdrifvit konungsk och vann härigenom ett tredubbelt ändamål, att slå Nordin ur brädet inom ståndet, att vinna oppositionsmännens förtroende, hvilka han sedermera styrde lika lätt som flertalet inom ståndet, samt att åstadkomma ett resultat, hvarmed konungen fann sig belåten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
