Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I borgareståndet förekom bevillningsfrågan den 14, 16, 17, 18 och 20 April. Ståndets flertal var bestämdt emot Ruuths förslag, såsom medförande nödvändig stegring i alla varupris och en deraf härrörande tröghet i all rörelse. Den önskan förspordes ock temligen allmänt, att bevillningen måtte fastställas på vissa år; men sedan ståndet fått närmare tänka på saken och, såsom det påstods, åtskilliga ledamöter blifvit genom klingande skäl bevekta, antog ståndet den 20 April bevillningsutskottets förslag samt biföll bevillningens fastställande till nästa riksdag, under förbehåll att ständernas riksgäldskontor måtte, så snart rikets omständigheter tilläte, enligt sin instruktion nedsätta bevillningen i den mån möjligt blefve.
Adeln, från hvilken det minst behagliga svaret väntades, fick plenum öfver bevillningen först den 26 April, då likväl icke hufvudsaken vidrördes, utan bevillningsutskottets betänkande, jemte Ruuths förslag samt ett eller annat dessutom, upplästes och bordlades. Följande dagen var adeln åter församlad, och alla, som då yttrade sig, yrkade, att bevillningsutskottets förslag, dock med några jemkningar, måtte antagas, men icke på längre tid än två år, emedan förslaget vore icke allenast så drygt, utan ock med så mycken brådska utarbetadt, att efter den tiden nödvändig jemkning tarfvades, hvarå proposition begärdes; men vice landtmarskalken svarade, att han hade konungens uttryckliga förbud att göra en slik proposition, hvarföre i stället föreslogs, att han ville hos konungen anmäla, det ofvannämnda tanke vore adelns fasta föresats, hvilket han sig åtog.
Stånden hade sålunda fattat skiljaktiga beslut, i det adeln, preste- och borgarestånden stannat vid hvar sin mening, och bondeståndet ännu ej uttryckt någon bestämd. Detta stånd var ock så upprördt, att man aktade orådligt låta det sammanträda i plenum allt sedan den 15; men den 22 April lät konungen sammankalla det och genast befalla det upp till sig på slottet. Der gjorde han ståndet en beveklig föreställning rörande så väl de prof, han visat det af sin huldhet, som det han rönt tillbaka af dess nit; förmanade det att icke vara bekymradt öfver långvarigheten af en bevillning, hvilken han sjelf på allt vis ville förkorta; sade sig hoppas, att ståndet ej lät sig förledas till utsättande af annan bevillningstermin än nästa riksdag, såsom uppenbart stridande mot regeringsformen och vådligt för rikets ställning, då fienderna dermedelst skulle få en gifven tidpunkt till anläggning af sina stämplingar; föreslog till ståndets gillande den utväg presteståndet uppgifvit och hugnade allmogen med löfte om alla de eftergifter, tillgångarne kunde tillåta, samt af en plåt på hvarje mantal krono och skatte. Sedan öfverläggning blifvit tillåten, anförde Jon Bengtson från Kronobergs län med mycken frimodighet de skäl, hvarföre han ej kunde gå ifrån sin mening om bevillningens inskränkning till tre år; men som inga flere understödde honom, gjorde konungens proposition om bifall till bevillningens utsättande till nästa riksdag samt till presteståndets protokollsutdrag, angående utväljande af ett utskott, hvilket egde hvart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
