Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tredje år att öfverse och jemka bevillningen. Denna proposition besvarade några med ja, flere med stillatigande, hvarefter konungen uppdrog åt ståndet att utse antalet af sina deputerade i detta utskott 2, 3 eller 4 ifrån hvart län, efter deras storlek, samt åtskilde ståndet.
Den 24 April blef adeln ånyo sammankallad, då konungens svar uppå adelns anmälan eller förfrågan, såsom den nu af vice landtmarskalken kallades, blef uppläst. Det innehöll i det närmaste detsamma, som konungens föreställning till bondeståndet den 22; men ordalagen voro skarpare: att konungens rätt, enligt regeringsformen, till bestämmande, när riksdag skall hållas, skulle kränkas genom en utsatt bevillningstermin, samt att rikets sjelfständighet lopp fara, om för fiendens stämplingar funnes en bestämd tid, till begagnande af missämja inom riket, hvarföre konungen nu föreslog adeln att antaga presteståndets beslut, angående det hvart tredje år sammanträdande bevillningsutskottet samt att till fullmäktige derinom utse 4, 3 eller 2 besutne adelsmän för hvarje län, hvarvid rösterna kunde beräknas efter säteriernas och frälsehemmanens storlek.
Till adeln ankom ock en deputation från presteståndet, med underrättelse om dess åsigt, hvarefter öfverläggningen fortgick lifligt och slutade med ett yttrande af lagman Spaldencreutz att, efter hans begrepp om grundlagen, vore bevillningsrätten kärnan af ständernas frihet; att denna rätt sträckte sig så väl till tid som till summa; att, om ock, derest bevillning vore så oundgänglig, att ständerna derför måste sammankallas, härigenom uppstode en kollision mellan konungens rätt att utsätta tid för riksdag och ständernas att utsätta bevillningstid, kunde ständerna derföre icke bortskänka sin rätt, som var icke mindre helig än konungens; att denna riksdags erfarenhet fulltygat, det inga fiendtliga stämplingar hindrat svenske män af alla stånd att med lika nit bistå konung och fädernesland; att man med trygghet kunde hoppas detsamma för framtiden; att det föreslagna utskottet till bevillningens granskning icke kunde förenas med hvarje adlig ättemans medfödda rätt att sjelf hafva säte och stämma vid riksmöten, samt att det således syntes för adeln tryggast att förblifva vid sin redan yttrade mening. Kunde proposition härå ej erhållas, återstod att till protokollet föra ståndets samfälta tanke.
Lilljehorn förklarade ytterligare, att han ej kunde göra någon proposition om bevillning för viss tid, hvarefter han ännu en gång frågade: »Bifaller ridderskapet och adeln bevillningsutskottets förslag?» Härtill svarades »ja, men på två år», hvarefter ståndet åtskildes.
Adeln hade sålunda antagit bevillningsutskottets förslag, men blott på två år. Preste- och bondestånden hade antagit Ruuths förslag, under vilkor af de andra ståndens samtycke och med tillägg af ett hvart tredje år sammanträdande bevillningsutskott af alla stånden, för nödiga jemkningars införande, och borgareståndet hade antagit bevillningsutskottets förslag, under förbehåll af de andra ståndens samtycke. Alla de tre ofrälse stånden hade ingått på bevillning till nästa riksdag. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
