Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härigenom blef den svenska flottan så underlägsen den fiendtliga, att hertigen ej vågade fullfölja striden, och då ryska flottan icke heller visade någon håg att inlåta sig i en ny, återvände hertigen med den svenska till Carlskrona den 31 Juli, för att bota lidna skador under striden och aflemna sjukt manskap. Här lät hertigen ställa Lilljehorn för krigssätt, hvilken dömde honom att arkebuseras, men konungen mildrade domen till landsflykt, och efter några månaders vistande utomlands, fick Lilljehorn, »för de trogna tjenster han gjort kongl. maj:t och riket under riksdagen 1789», åter inkomma i riket. Anledningen till hans beteende under striden har aldrig blifvit riktigt utredd; men några uppgifter synas antyda, att felet mindre var hans än de honom underordnade befälhafvarnes, hvilka vägrat honom lydnad, för att hämnas förhållandena under riksdagen. Åtminstone synes konungen varit öfvertygad, att mycken jäsning rådde bland flottans adeliga befäl i Carlskrona och stor lust att hämnas på säkerhetsaktens upphofsman och befordrare. Man tyckes emellertid icke velat gå frågan mera på djupet, då detta befäl ej kunde undvaras; men man har i detta förhållande trott sig se orsaken till frågans outredda skick under rättegången mot Lilljehorn, så väl som till dennes snara benådning. Han kom dock icke mera i tjenst, utan egnade sig derefter åt skötseln af sin egendom Kråkerum i Kalmar län, der han afled 1798.
Sjukligheten tilltog emellertid i så hög grad bland flottans besättningar, att öfver 6,000 man fylde sjukhusen samt gjorde dessa otillräckliga, och då detta stora antal ej kunde med andra trupper ersättas, måste flottan tills vidare förblifva i Carlskrona. Den tillförordnade regeringen gjorde likväl sitt bästa, och grefve Munck, den egentlige ledaren derinom, kom sjelf till Carlskrona för att tillse sjukvårdens förbättrande samt vidtaga kraftiga åtgärder att åter bringa flottan i verksamhet. Toll, hvars stora förmåga man kände, anmodades att härvid biträda; men då förklarade hertigen, att om Toll infunne sig, toge han genast afsked, hvarföre Toll åter blef aflägsnad och regeringen fick en skrapa för att Toll blifvit anlitad, utan att konungens bifall dertill blifvit inhemtadt. Sedermera samtyckte dock konungen, att Toll fick såsom generalintendent gå flottan tillhanda.
Under sådana förhållanden blef den ryska flottan åter herskande i Östersjön, och sedan Tschitschagow förenat sig med van Dessens eskader, blokerade båda Carlskrona till den 12 Augusti, då de, äfven till följd af sjuklighet bland besättningarna, återvände till finska viken. Den ryska flottan hade sålunda på det hela uträttat lika litet som den svenska. Den största skadan, hvilken den åstadkommit under kriget, var besättandet af Porkkala udde, hvarigenom svenska arméns och skärgårdsflottans förbindelser med Sverige blifvit i hög grad försvårade. I följd häraf gaf konungen redan i medlet af Aug. befallning till Carlskrona, att en mindre eskader skulle derifrån utgå för att bortdrifva den ryska blokadstyrkan vid Porkkala. Den 25 Augusti afgingo ock tre linieskepp och tre fregatter under öfverste Fusts befäl från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
