Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkom till Walkiala, der han fann före sig en rysk afdelning, hvilken han genom ett raskt bajonettanfall före nattens inbrott jagade på flykten samt stannade derefter tills vidare med sin afdelning vid Walkiala.
Ryssarne hämnades emellertid genom att den 5 Maj gå öfver elfven vid Anjala, der de öfverrumplade samt skingrade eller tillfångatogo dervarande svenska postering. Dock lyckades svenskarne, sedan förstärkningar från flera håll ankommit, att efter en häftig strid tillbakakasta ryssarne till Pyttis-ön. Sedermera föreföllo i dessa trakter flere smärre strider, hvarunder ryssarne drefvos tillbaka öfver Kymmene-elfven, utom vid Anjala och Werelä, der de bibehöllo sig på svenska sidan.
Under tiden hade svenska örlogsflottan, 22 linieskepp, 12 fregatter och 13 mindre fartyg, under hertig Carls och amiral Nordenskjölds befäl, den 30 April afgått från Carlskrona. Dess första företag var riktadt mot den i Reval liggande delen af ryska flottan, 9 linieskepp och 3 fregatter, hvilka den så betydligt öfverlägsna svenska flottan skulle taga eller förstöra. Den 12 Maj kom den till redden utanför Reval och inseglade den 13 i viken, der ryska flottan låg förtöjd. Anfallet skedde kraftigt och modigt, men misslyckades till följd dels af en hastigt uppkommande storm, dels af den häftiga elden från fiendens batterier och fartyg, hvilka hunnit ordna sitt försvar. Svenskarne förlorade 2 linieskepp, som stötte på grund, men hvilka ersattes af 2 andra, som den 21 Maj anlände från Carlskrona. Emellertid låg svenska flottan qvar utanför Reval ända till den 25 Maj, då den på konungens befallning begaf sig till Hogland och den 31 till viken vid Kronstadt, der ryska örlogsflottan, 18 linieskepp och 7 fregatter under amiralerna Tschitschagow och Kruse blef synlig den 1 Juni.
Svenska och finska skärgårdsflottan hade i början af Maj satt sig i rörelse, och den 10 anlände konungen från Borgå samt steg vid Pellinge om bord, för att mot ryska skärgårdsflottan i Fredrikshamn verkställa ett anfall, i likhet med det örlogsflottan fått befallning att utföra mot den ryska i Reval. Den 14 Maj kom svenska skärgårdsflottan till Svensksund samt framryckte tidigt följande morgonen under konungens befäl till anfall och lyckades efter några timmars tid slå ryssarne på flykten, med en förlust af nära 30 större och mindre fartyg, hvilka dels förstördes, dels togos af svenskarne. Derefter gick konungen in i viken och uppmanade fästningen att gifva sig; men kommendanten begärde och erhöll en timmes betänketid, hvarunder han fick undsättning, och då intet svar afhördes, förnyade konungen striden på eftermiddagen, men med föga framgång, hvarföre befallning snart gafs att upphöra med elden, och samma dag återvände konungen med flottan till Svensksund.
Striden vid Fredrikshamn var sålunda en vigtig seger, vunnen af konungen med skärgårdsflottan; men den hade kunnat blifva långt mera afgörande och sannolikt medfört så väl hela ryska eskaderns förstöring som Fredrikshamns uppgifvande, om konungen oafbrutet fortsatt striden och icke lemnat manskapet flera timmars hvila efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
