Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han måste således rusta sig till ett nytt fälttåg, och då erfarenheten från de föregående åren visat, att några afgörande resultat ej kunde vinnas genom kriget till lands, skulle man nu söka vinna dem till sjös. Redan i December 1789 begynte rustningarna för örlogsflottan och fortgingo hela vintern under ledning af en i Carlskrona tillsatt komité, bestående af grefve Munck, generalmajor Toll samt konteramiralerne O. H. Nordenskjöld och Fredrik Henrik af Chapman. Det skedde ock med sådan drift, att redan i slutet af April 25 linieskepp, 15 fregatter och 14 mindre fartyg, med tillsammans 2,104 kanoner och omkring 17,000 mans besättning, voro färdiga att utlöpa.
En ännu större tillökning erhöll skärgårdsflottan, i spetsen för hvars utrustning stäldes öfverste Mikael Anckarsvärd, som på ett högst berömvärdt sätt fullgjorde detta uppdrag. I de flesta rikets hamnar, både vid Östersjön och Kattegat, byggdes skärgårdsfartyg, så att skärgårdsflottan på det hela erhöll en tillökning af 150 fartyg och nu räknade 249 sådana, med en besättningsstyrka af 22,500 man och bestyckade med 3,055 kanoner.
Planen var att genom båda flottornas skyndsamma utrustande kunna öfverraska de ryska flottorna ännu qvarliggande i sina hamnar samt förstöra eller instänga dem, innan de särskilda eskadrarna hunne förena sig. Då de svenska hamnarna vanligen voro isfria ett par veckor före de ryska, och ryska örlogsflottan var fördelad i två hamnar, Reval och Kronstadt, samt skärgårdsflottan i tre, Fredrikshamn, Viborg och Kronstadt, hade den djerfva planen goda utsigter att lyckas, om den blefve lika raskt verkstäld, som den var snillrikt uttänkt. För att lätta utförandet och draga ryssarnes uppmärksamhet från södra krigsteatern, skulle Sawolaks-brigaden tidigt öppna fälttåget med anfallsrörelser antydande, att de hufvudsakligaste krigsföretagen skulle ske från denna sida.
För att gifva dessa rörelser så mycket större eftertryck beslöt konungen att sjelf deltaga deri. Den 28 Mars lemnade han, åtföljd af Armfelt, Stockholm samt inträffade i S:t Michel den 10 April. Med Armfelts nyligen hit anlända brigad, omkring 3,000 man, beslöt han företaga ett anfall på ryska gränspassen vid Partakoski och Kärnakoski. Den 14 April afgick brigaden från Christina på Saimens is och anföll den 15 den öfverraskade fienden samt jagade honom från båda passen, hvarefter konungen reste tillbaka till Borgå. Armfelt befästade sig så godt han kunde, hvilket ock visade sig ganska behöfligt, ty den 30 April öfverföllos båda posteringarna af en vida öfverlägsen rysk styrka; striden varade hela dagen, men de svenska posteringarna understöddes så väl från Armfelts hufvudstyrka och försvarade sig så modigt, att fienden tillbakakastades på alla punkter, hvarefter Armfelts brigad lemnades i fred.
Under tiden hade konungen gjort ett nytt infall på ryska området. Den 27 April samlade han vid Jala by omkring 4,000 man, med hvilka han följande dagen öfvergick Kymmene elf och den 29 på aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
