Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9,500 man eller mer än hälften af besättningsstyrkan. Af de fartyg, de fört i striden, hade en tredjedel gått förlorad — 4 fregatter, 3 chebecker, en hemmema, 2 flytande batterier, 16 galerer, 6 bombfartyg, en brigg och 20 mindre fartyg. Svenskarnes förlust uppgifves hafva utgjort 300 man, en udema och 3 kanonslupar.
Så slutade sjöslaget vid Svensksund. Det var den största och vigtigaste seger de svenska vapnen vunnit alltsedan segern vid Narwa 90 år förut. Den väckte ock stort jubel öfver allt i Sverige och icke mindre bestörtning hos fienden. Någon väsentlig förbättring i de svenska förhållandena hade dock derigenom icke blifvit åstadkommen, ty örlogsflottan var fortfarande instängd, och skärgårdsflottan kunde föga uträtta utan dess och landthärens biträde; men denna var, såsom nyss är anmärkt, betydligt försvagad, för att öka besättningarna å flottorna, och dessas förluster vid olyckstillfället i Viborgska viken voro så stora, att de svårligen kunde ersättas. Konungen insåg också detta och, nu fullt botad för sina illusioner, önskade han uppriktigt fred samt begagnade sin vunna seger för att inleda underhandlingar derom, då det nu kunde ske utan förödmjukelse.
Krigsrörelserna till lands hade alltsedan våren varit af föga betydenhet. Vid Sawolaks-brigaden hade Stedingk intagit samma ställningar som under hösten föregående året. Armfelt, gunstlingen, hade med sin brigad, 2,000 man, den 3 Juni uppbrutit från Kärnakoski i tre kolonner mot Sawitaipale, för att anfalla en der stående rysk styrka, men blef, då denna var till antalet nära dubbelt öfverlägsen den svenska, tillbakaslagen med stor förlust och sjelf sårad, hvarefter öfverste Fabian Wrede, som kort derefter anlände med karelska brigaden, öfvertog befälet efter honom. Den 12 Juni uppbröt Meijerfelt med trupperna vid Abborfors och Hervenkoski samt framryckte till Suttula, der han den 25 angrep ryssarne, hvilka följande dagen öfvergåfvo sin befästade ställning, så väl der som vid Högfors, samt stannade först vid Saksala, då Meijerfelt befästade sig vid Högfors och Kymmenegård.
Med ryske generalen Igelström, som i södra Sawolaks förde befälet emot Armfelt, hade denne, med konungens tillåtelse, någon tid varit i brefvexling rörande stillestånd och fred. Efter segern vid Svensksund fick Armfelt konungens befallning att med mera allvar fortsätta dessa underhandlingar, och tillika uppdrog konungen åt statssekreteraren Franc att inleda sådana med preussiske och engelske härvarande ministrarne von Borcke och Liston, för att genom en närmare förbindelse med deras hof göra det ryska mera benäget till fred. Preussen och England sökte nemligen i det längsta förhindra hvarje fredlig uppgörelse mellan Sverige och Ryssland, för att genom den förra makten försvaga den senare utan att sjelfva behöfva taga någon verksam del i kriget; men konungen, som före krigets början låtit bedraga sig af deras förespeglingar, hade nu länge insett rätta halten deraf och betalade dem med samma mynt. Sedan han förgäfves sökt förmå dem att lemna subsidier utan något vilkor, såsom en ersättning för redan gjorda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
