Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget 1789, 1790 - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppoffringar, samt att garantera Sverige återfåendet af hvad 1743 blifvit afträdt till Ryssland, medgaf han slutligen uppgörandet af en konvention på de vilkor, de båda makterna föreslagit, nemligen 200,000 dukater i årliga subsidier från hvartdera af England, Holland och Preussen, under förbehåll att ej sluta fred utan deras biträde eller med andra anspråk än att gränsen skulle förblifva densamma som före kriget. Konventionsakten sändes till Finland, för att af konungen ratificeras, men i stället användes den af Armfelt med framgång vid underhandlingarna med Igelström, och den 14 Augusti 1790 afslöts freden i Werelä, under vilkor att allt skulle förblifva såsom före kriget, krigsfångar å ömse sidor utan lösen frigifvas samt svenska kronan årligen, ur ryska hamnar tullfritt få utföra spanmål till 50,000 rubels värde.
Så slutade detta krig, som kostat Sverige nära 50,000 man, 15 linieskepp och fregatter, 14 större skärgårdsfartyg, utom en mängd smärre, samt 23 millioner rdr ökad skuld utan några fördelar, som på något sätt motsvarade dessa uppoffringar. Konungen, som företagit det för att vinna krigsära, ökad myndighet och befrielse från sina skulder, hade visserligen icke vunnit det förstnämnda ändamålet, men dock lyckats, med anledning af händelser timade under kriget, tillvälla sig en nära obegränsad makt och få sina skulder sammanblandade med statens — fördelar för honom, hvilka Sverige fått ganska dyrt betala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
