Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talmännen voro närvarande. Efter aflagd tysthetsed, hvilken ledamöterne bekräftade äfven med sina namnteckningar, gjorde konungen en muntlig berättelse om orsakerna, hvarföre fred ej förr kunnat slutas, hvarefter han öfvergick till freden i Werelä och anmärkte, huru genom stadgandet, att alla äldre traktater till all kraft och verkan upphörde, allt ryskt förmynderskap öfver svenska regeringssättet äfven upphört. Derefter upplästes konungens framställningar till utskottet, hållna i mycket allmänna ordalag, utan någon angifven plan till penningeverkets ordnande.
Sedan utskottet fått del af fullmäktiges i riksgäldskontoret högst nedslående berättelser om den rådande förlägenheten, delade sig utskottet i två beredningsutskott, hvartdera bestående af tre ledamöter från adeln och två från hvarje af de öfriga stånden. Det första sysselsatte sig med statsverket och krigskostnaderna, det andra med riksgäldskontorets förvaltning. Dessa beredningsutskott arbetade så flitigt, att det senare hade sitt betänkande färdigt den 8 och det förra den 9 Februari.
Med detsamma utfärdades, med anledning af några i Stockholm utkomna ströskrifter, en befallning till kanslikollegium om boktryckarnes förständigande att under riksdagen ingenting fick tryckas, som angick konungens och ständernas göromål.
Ställningen var också ganska bekymmersam, och vid öfversigten af statshushållningen under Gustaf III:s regering få vi tillfälle att återkomma till densamma, så väl som till de åtgärder den vid ifrågavarande riksdag föranledde. Utskottet höll emellertid långa och trägna sammanträden den 13—17 Februari, hvarunder dess adliga ledamöter för det mesta rättade sig efter Frietzckys åsigt och de öfrige efter konungens, som fortfor att i utskottet föra ordet. Utskottets betänkande blef slutligen, efter många jemkningar, genom de ofrälse ledamöternes biträde uppstäldt någorlunda i öfverensstämmelse med konungens önskan, ehuru de adlige ledamöterne deremot protesterat, samt den 20 Februari föredraget i ståndens plena, då det bifölls af de tre ofrälse stånden, men bordlades hos adeln och blef sedermera föremål för långa och lifliga öfverläggningar inom detta stånd de båda följande dagarne. Slutet blef likväl, att äfven adeln biföll hemliga utskottets betänkande och 1789 års bevillnings fortfarande till nästa riksdag, dock under reservation af sin rätt att åtaga sig bevillningen endast på vissa år.
Vid åtskilliga tillfällen hade likväl den inom adeln rådande oppositionen visat, huru föga vänligt stämd den var mot konungen. De ofrälse stånden hade redan i början af riksdagen beslutat en tacksägelse-adress till konungen för freden och tillika, att på bankens bekostnad skulle slås en medalj öfver segern vid Svensksund. Tacksägelseadressen bifölls visserligen af adeln och frambars den 6 Februari af en stor deputation, som utgjordes af 48 ledamöter från adeln och 24 från hvartdera af de öfriga stånden; men öfver medaljen ville adeln, att banko-utskottet först skulle höras, och då borgareståndet underrättade adeln om sitt beslut att slå medaljen utan remiss till
utskottet, hördes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
