Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enligt hvad deputationens ordförande, lagman Ekström från Marstrand, vid återkomsten till ståndet berättade, sådana utlåtelser från adelns bänkar, att »anständigheten förbjöd deras upprepande till protokollet». Adeln biträdde dock slutligen äfven detta beslut.
Då examen den 20 februari anstäldes med kronprinsen i närvaro af ståndens deputerade, stannade icke adelns, i likhet med de öfriga ståndens, för att åse den offentliga spisning, hvilken egde rum efter examens slut, utan aflägsnade sig genast, hvilket konungen upptog såsom en vanvördnad mot sin person. Å sin sida beslöt han, att säkerhetsakten skulle i riksdagsbeslutet omförmälas, hvilket icke skett den föregående riksdagen, för att icke reta adeln, som så bestämdt förkastat denna grundlag. Konungen skall ock gifvit adeln sitt löfte att icke af detta stånd fordra någon bekräftelse å denna akt eller ens omnämna densamma; men nu väcktes i borgareståndet motion om att ofrälse stånden skulle genom en stor deputation tacka konungen för inrättningen af högsta domstolen och ofrälse mäns deltagande i rikets allmänna ärendens beredning, hvartill, genom Ahlmans försorg, i bondeståndet gjordes det tillägg, att tacksägelsen äfven skulle omfatta rådsembetets afskaffande i följd af säkerhetsakten, samt intagas i riksdagsbeslutet, hvarom de båda ofrälse stånden äfven förenade sig. Af adeln väntades ett bestämdt afslag, men konungen hade beslutat lemna riksdagen och låta riksdrotsen stanna för att mottaga riksdagens beslut, hvilket skulle undertecknas af hvarje vid riksdagen närvarande ledamot af adeln, innan han fick lemna orten. Härom hade dock adeln fått kunskap och dess förnämste ledamöter läto landtmarskalken förstå, att de hellre ville låta begrafva sig under spillrorna af sina bänkar än underskrifva ett så beskaffadt riksdagsbeslut. Förslaget mötte ock så mycket motstånd af flera bland konungens omgifning, att han medgaf, det tacksägelsen fick införas i ett »de trenne ofrälse ståndens bi-afsked», i stället för i riksdagsbeslutet.
Riksdagen afslutades den 23 Februari och konungens tal uttryckte mycken belåtenhet med dess resultat. I riksdagsbeslutet infördes ständernas tacksägelse för konungens och hertig Carls hjeltemod under kriget; deras beslut om tacksägelseadressen för freden och medaljen öfver segern vid Svensksund; deras glädje öfver att för första gången hafva sett kronprinsen vid tronens sida och ånyo hafva fått inhemta hans framsteg i kunskaper; deras beslut att bevilja en bröllopsgärd i likhet med den af år 1766 att utgå under trenne år, i fall kronprinsen skulle förmäla sig före ständernas nästa sammanträde (han var nu 13 år gammal); deras fägnad öfver bankens goda skick, samt slutligen deras beslut om penningeväsendets reglerande och bevillningens utgående till nästa riksdag. De vanliga afskedshelsningarna mellan stånden instäldes, likasom förhållandet varit 1789, och landtmarskalken och talmännen togo afsked af hvarandra på rikssalen.
Riksdagen hade sålunda varit helt kort. De fördelar, konungen genom densamma vunnit, voro, att tillökningen i riksskulden blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
