Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens dödande hämnas så väl sina personliga oförrätter som sitt stånds och sitt lands lidanden. Det fattades honom nu blott ett tillfälle att fullborda denna föresats samt vänner, i samråd med hvilka den kunde bringas till verkställighet.
Det senare erbjöds honom genom hans bekantskap vid jultiden 1791 med grefve Clas Fredrik Horn, en son till den Fredrik Horn, som verksamt biträdt Gustaf III vid 1772 års revolution, men sedermera varit bland de arresterade 1789. Sonen hade redan vid 20 års ålder blifvit major vid fortifikationskåren, men i följd af en tvist med sin förman, kommendanten i Christianstad Gustafsköld, begärt och fått afsked 1785. Vek och svärmisk till lynnet samt smittad af de nya franska frihetsidéerna, såg han i konungen det hufvudsakligaste hindret för dessa idéers genomförande inom fäderneslandet och instämde derföre villigt med Anckarström, att ingen förbättring vore att förvänta, så länge Gustaf III utöfvade styrelsen; men då Anckarström lät honom förstå, att ett mord vore bästa utvägen att göra slut på denna styrelse, fann Horn denna utväg alltför omensklig, och man beslöt försöka, om man ej kunde finna någon annan utväg att »slippa konungen».
En af de första dagarne i året 1792 gingo Anckarström och Horn på aftonen ut till Haga, der konungen vistades, och stannade framför ett af slottsfönstren, der de sågo honom stå blek och tankfull. Deras afsigt hade varit att tillse, om man ej der skulle kunna taga och bortföra konungen samt på detta sätt bana väg för en regementsförändring, utan att beröfva honom lifvet; men de frånträdde snart detta förslag såsom outförbart.
Vid denna tid inträffade i Stockholm grefve Adolf Ludvig Ribbing, en son till riksrådet Fredrik Ribbing. Han hade varit kapten vid gardet, men tagit afsked, då han vid tillsättningen af en kompanichefstjenst blifvit förbigången af en yngre kamrat. Så väl härför, som för det han genom någon konungens åtgärd gått miste om ett giftermål, vid hvilket han fäst sina förhoppningar, hade han fattat hat till konungen, jemte det han, såsom deltagare i 1789 års riksdag, delade sitt stånds ovilja mot honom. I medlet af Januari 1792 sammanträffade han med Horn, sin barndomsvän, och med Anckarström på Horns egendom Hufvudsta i närheten af Stockholm, och här meddelade Anckarström båda grefvarne sin föresats att taga konungen af daga. Horn visade ännu motvilja för denna utväg, men Ribbing röjde ingen annan betänklighet än huru mordet kunde med säkerhet för de derom medvetande utföras.
För verkställande af sin föresats infann sig Anckarström de följande dagarne vid en opera, ett skådespel å Dramatiska teatern och en maskerad, der konungen var närvarande och der Anckarström, försedd med laddade pistoler, sökte tillfälle att skjuta honom, men kunde ej finna det.
Så inträffade riksdagen i Gefle, dit Anckarström reste för att der verkställa mordet, men fann lika litet tillfälle dertill. Emellertid gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
