Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
garanterad af ständerna och att rådets afskaffande blifvit gilladt af de ofrälse stånden; men å andra sidan hade spänningen mellan adeln och de ofrälse stånden blifvit ökad och likaså misstroendet mellan adeln och konungen.[1]
Detta misstroende, som hos ståndet var temligen allmänt, hade hos flera dess medlemmar öfvergått till ett fast beslut att vid första lägliga tillfälle söka tillvägabringa en förändring i regeringssättet; hos några till ett bittert hat mot konungens person.
Redan kort efter 1789 års riksdag hade bland dem, som voro mest förbittrade öfver de våldsamma steg, konungen då tagit, en sammansvärjning bildat sig för att åstadkomma en statshvälfning. Själen i denna sammansvärjning var generalmajoren Carl Fredrik Pechlin, hvilken sedan 1786 nästan ständigt bott i hufvudstaden, och hvars hus under hela denna tid utgjort en föreningspunkt för alla politiska stämplingar, hvari han förstått indraga många yngre personer af både adeln och de ofrälse stånden, under förespegling af ett varmt nit för friheten enligt de nya franska lärorna. Ett utkast till ny regeringsform var ock redan författadt af kanslirådet Jakob von Engeström, en äldre broder till ministern i Warschau. Då ryktet om konungens resa till Aachen och planer mot Frankrike började sprida sig, trodde man tidpunkten vara inne att bringa till verkställighet den beslutade statshvälfningen. Emellertid inträffande riksdagen i Gefle, med alla de hotande anstalter, som dervid af konungen vidtogos, hvarföre adeln ansåg sig böra vara på sin vakt och gjorde sig färdig att möta våld med våld. Riksdagen aflopp dock i allt lugn, och man beslöt derunder att genom en skenbar foglighet insöfva konungen, för att låta honom kasta sig in i företaget mot Frankrike, hvarunder de sammansvurne beräknade att hemma få ostörda utföra sina planer.
Emellertid hade nära nog samtidigt med dessa stämplingar af helt andra personer en annan plan blifvit uppgjord, som gick ut på att genom konungens mördande bereda en regementsförändring. Hufvudpersonen i denna plan var Jakob Johan Anckarström, som varit page hos konungen och sedermera fänrik vid gardet, hvarifrån han 1783 på egen begäran erhållit afsked, med kaptens titel. Under en resa till Gotland 1790 hade han blifvit anklagad för lasteligt tal emot konungen samt invecklades i en lång rättegång, hvarunder han ansåg sig hafva lidit orättvis förföljelse och var i följd häraf förbittrad mot konungen personligen, jemte det han länge ifrat mot kriget, säkerhetsakten, den tryckande beskattningen, de utländska resorna, slöseriet, lyxen, o. s. v. I konungen såg han upphofvet till allt detta samt tillika sin personliga fiende, och mer och mer stadgades hos honom föresatsen att genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
