Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och alla rusade åt dörrarne. Dessa hade emellertid genast blifvit stängda och Armfelt gaf befallning om en allmän demaskering.
Konungen, understödd af Essen och drypande af blod, stapplade emellertid fram till en bänk under ena oxögat, der han hvilade några ögonblick samt gick sedan, med tillhjelp af Essen och pagen De Besche, trappan uppför till sina smårum, der han på en divan lade sig att hvila.
Under tiden hade dåvarande pagen Casimir Reuterskjöld blifvit skickad till hertig Carl att framföra underrättelsen om hvad som händt. Han fann hertigen till sängs, djupt insomnad. Då han väcktes och fick veta anledningen dertill, visade han den största bestörtning samt skyndade att kläda sig och infinna sig hos konungen, hvilken han fann lugn, till och med skämtande. Riksdrotsen tillkallade läkare och flera andra personer infunno sig äfven och alla förvånades öfver den själsstyrka konungen visade.
Följande dagen tillförordnades den regering, som under konungens sjukdom skulle föra riksstyrelsen. Den utgjordes af hertig Carl, riksdrotsen grefve Carl Axel Wachtmeister, riksmarskalken grefve Johan Gabriel Oxenstierna samt öfverstekammarjunkarne friherre Evert Taube och friherre Gustaf Mauritz Armfelt. .
Man hade genast vidtagit anstalter för att upptäcka gerningsmannen. En summa af 25,000 rdr utfästes såsom belöning härför och en af 10,000 rdr för den, som kunde uppgifva säkra anledningar till hans upptäckande. Den aflossade pistolen, som, jemte en ännu laddad och en skarpslipad knif, anträffats i salongen, föranledde snart upptäckten. Den befans nyligen reparerad, och en pistolsmed, som verkstält reparationen, anmälde, att den skett på kapten Anckarströms begäran, hvarföre denne redan klockan 9 på morgonen den 17 Mars arresterades på sina rum.
Efterspaningarna leddes med stor skicklighet af polismästaren, lagmannen Nils Henrik Liljensparre, och för öfrigt vidtogos flera anstalter för ordningens upprätthållande, ty en stark jäsning rådde inom hufvudstaden. Stockholms borgerskap trädde under vapen, patruller redo kring gatorna både natt och dag och 400 man af lifregementet inkallades till garnisonens förstärkande. Redan den 17 på eftermiddagen blef Anckarström förhörd inför Svea hofrätt. Han vidgick sitt brott utan att visa någon ånger deröfver, dolde ej sina anledningar till missnöje, både i enskildt och allmänt afseende, sade sig hafva velat göra nationen en tjenst genom konungens undanrödjande och försäkrade för öfrigt, att han vore utan medbrottslingar. Han hölls arresterad uti ett af hofrättens rum, för att vara närmare till hands vid förhören, samt belades med black och handklofvar.
Samma dag arresterades äfven Lilljehorn, med anledning deraf att en sockerbagarelärling, som föregående aftonen på Norrmalmstorg mottagit det namnlösa brefvet till konungen, för att tillställas dennes kammartjenare, igenkände Lilljehorn i den person, som lemnat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
