Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brefvet. Lilljehorn hade på förmiddagen den 17 varit en bland dem som besökt konungen, af hvilken han åtnjutit många välgerningar och som nu kallade honom fram till sängen, visade honom största vänlighet och lät honom kyssa sin hand, då Lilljehorn röjt en utomordentlig bestörtning. Konungen, så väl som alla de närvarande, hade trott denna sinnesrörelse verkad af hans tillgifvenhet för sin välgörare, och när man sedan fick veta, att Lilljehorn varit en af de sammansvurne, yttrade konungen endast: »Jag önskar och vill förlåta.» Emellertid vidgick Lilljehorn genast vid sin arrestering, att han skrifvit det namnlösa brefvet och trott sig derigenom kunna rädda konungens lif, efter hvilken bekännelse om sin delaktighet i sammansvärjningen han hölls arresterad i gardeshögvakten.
Den 18 Mars, som var en söndag, afkunnades i kyrkorna en berättelse om mordförsöket, jemte förböner för konungen, hvarvid menigheten visade stor sinnesrörelse. Genast efter gudstjenstens slut samlades hofrätten och hörde flera vittnen emot Anckarström. Misstankar om en vidt omfattande sammansvärjning började mer och mer sprida sig, och förbittringen mot adeln, som misstänktes hafva bildat denna sammansvärjning, röjde sig allt starkare hos de talrikare samhällsklasserna. Armfelt, underståthållaren Ahlman och revisionssekreteraren Låstbom, hvilken gjorde tjenst såsom justitiekansler, hade upprättat långa listor på misstänkta personer, ransakningen i konungamordet skildes från hofrätten samt uppdrogs åt öfverståthållareembetet eller poliskammaren, och under trumslag afkunnades en proklamation, att en hvar, som kunde uppå sådana skäl, hvilka af hofrätten ansågos laggiltiga, upptäcka någon medbrottsling, skulle derföre erhålla 4,000 rdr i belöning. Polismästaren Liljensparre erhöll full myndighet att låta gripa hvilken som helst han af förekommande anledningar fann misstänkt, dock att sådant genast skulle till regeringen inberättas. En mängd rykten voro tillika i omlopp, såsom att öfver hundra personer voro medvetna om mordet och om en derefter tillämnad statshvälfning, under hvilken många, så i Stockholm som i landsorterna, skulle mördas, i fall konungen genast dött af mordskottet; att staden vore i fara för mordbrand af de sammansvurne, o. s. v.
Redan den 18 arresterades ock Horn och Ribbing, hvilka man visste under den senaste tiden hafva varit mycket tillsammans med Anckarström. De ansattes så hårdt, att de ej sågo annan utväg till räddning än genom en uppriktig bekännelse, med angifvande af alla de visste vara medvetande af sammansvärjningen, hvaremot de försäkrades att sjelfva blifva från lifsstraff förskonade. Efter dessa bekännelser följde en mängd arresteringar och bland andra äfven Pechlins, som skämtade öfver sitt öde, »att alltid vara med», äfven in på sena ålderdomen, och hvarken kunde öfverbevisas eller förmås till någon bekännelse.
Konungen hade emellertid blifvit förd till slottet, och då man bar honom till vagnen, yttrade han skämtsamt: »Jag liknar nu den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
