Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungörelse af den 16 Mars 1792 förordnades, att i alla skuldfordringsmål och liqvider finge ränta, då den var förskrifven högre än 4 procent om året, betalas till hela beloppet med kreditsedlar, ehuru kapitalet var förskrifvet i bancomynt, samt att borgenär, som uppsade utlånadt kapital i bankomynt, var pligtig af gäldenären mottaga betalning i kreditsedlar med 6 procents uppgäld, — ett försök att upprätthålla riksgäldssedlarnas värde, som alltför mycket ingrep i enskildes eganderätt och derföre väckte mycket missnöje. Det var emellertid Gustaf III:s sista finansåtgärd, ty samma dag träffades han af det skott, som vållade hans död.
I nära samband med Gustaf III:s finansförvaltning stod hans bränvinslagstiftning, hvilken i det föregående blifvit omnämnd och som i politiskt hänseende röjde icke mindre menlig inverkan än i sedligt, emedan den var den första af Gustaf III:s regeringsåtgärder, som minskade den tillgifvenhet, varmed han af de talrikare samhällsklasserna förut varit omfattad, samt blef för hans fiender ett verksamt medel att stämma sinnena emot honom. I allmänhet hade Gustaf III:s finanser och hans försök att förbättra dem ett icke ringa inflytande äfven på de politiska förhållandena, med hvilka de stodo i en vexelverkan, som icke var fördelaktig för någondera. Hans krigslystnad och sträfvanden att genom eröfringar göra sig berömd förmådde honom att på rustningar, som utan dessa sträfvanden kunnat undvikas, använda stora summor, hvilka väsentligt bidrogo att, jemte hans misshushållning i öfrigt, försämra hans finanser, och, för att förbättra dessa medelst subsidier från främmande makter, visade han sig, synnerligast mot slutet af sin regering, färdig att kasta sig in i det ena äfventyrliga politiska företaget efter det andra. Äfven på hans inrikes politik hade hans finanser en betydande inverkan, ty hans sträfvanden efter ökad myndighet föranleddes till stor del af de ökade utvägar han derigenom erhöll att bereda sig ökade inkomster. Hade Gustaf III bättre förstått att rätta sina utgifter efter tillgångarna och bättre ihågkommit, att han var konung öfver ett fattigt folk, så hade han otvifvelaktigt stått i ett vida renare ljus inför efterverlden.
Om den del af Gustaf III:s statshushållning, som omfattade handeln och näringarna, måste deremot omdömet utfalla långt fördelaktigare.
Sveriges handel erhöll under Gustaf III:s regering betydande tillväxt och omfattning, hvartill förtjänstfulla åtgärder från regeringens sida väsentligt bidrogo. Genom en kungörelse af den 21 Juli 1774 blef spanmålshandeln frigifven, till stor fördel för både handeln och jordbruket. Den 15 Augusti 1775 utfärdades en kungörelse angående Marstrands förklarande för frihamn, der både svenska medborgare och utländingar fingo, med lika rätt och frihet samt utan afseende å några förbud och inskränkningar, idka hvilken loflig näring och handel som helst. Genom den neutralitet, svenska regeringen iakttog under kriget mellan England, å ena, samt dess kolonier i Nordamerika och Frankrike, å andra sidan, och det skydd, som derunder gafs den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
