Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet - Kyrkan och undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i anseende till materielen som personalen och hushållningen både i fred och under krig, hvarigenom amiralitetskollegiets myndighet ganska väsentligt inskränktes.
Trolle visade sig ock vara en ganska driftig flottans styresman och, biträdd af Fredrik Henrik af Chapman såsom skeppsbyggmästare och varfsamiral, satte han under de följande åren flottan i betydligt bättre skick än förut. Den erhöll ock nu bättre öfning genom de örlogseskadrar, som hvarje år utsändes för den beväpnade neutralitetens upprätthållande.
Vid början af året 1788 funnos vid örlogsflottans hufvudstation i Carlskrona 26 linieskepp förande från 64 till 70 kanoner, och 10 bland dessa förde 36-pundiga kanoner å de undra samt 24-pundiga å de öfra batterierna, i stället att de äldre skeppen hade 24-pundiga å de undra och 18- eller 12-pundiga på öfra batterierna. Dessutom funnos vid denna station 8 fregatter om 40 kanoner, och 2 om 32, samt 2 kutterbriggar om 16 och 2 kuttrar om 12 kanoner, utom 12 avisfartyg och flera obevärade. I Göteborg lågo 3 fregatter om 40 kanoner, jemte några smärre fartyg. Arméns flottas svenska eskader i Stockholm räknade 28 galerer, 3 kungsfartyg, 30 kanonslupar och 28 galerespingar. Dess finska eskader vid Sveaborg utgjordes af 2 fregatter, 3 hemmema, 8 turuma, 3 udema, 1 poyema, 2 pråmar, 40 kanonslupar, 8 mörsarebarkasser, 15 kanonbarkasser, utom chefs- och sjukfartyg.
Öfverbefälet öfver flottan innehades sedan Trolles död i Mars 1784 af öfveramiralen grefve Carl August Ehrensvärd; befälet i Carlskrona af amiralen grefve Anton Johan Wrangel, vice amiralen Carl Tersmeden och varfs-amiralen Fredrik Henrik af Chapman; i Göteborg af vice amiralen friherre Jakob Cederström; i Stockholm af öfverste Ulrik Gottlieb Ehrenbill; vid Sveaborg af öfversten Michael Anckarsvärd.
Skärgårdsflottans betydliga tillökning under kriget och båda flottornas förluster derunder äro i det föregående omtalade, likasom äfven att skärgårdsflottans seger vid Svensksund i Juli 1790 väsentligt bidrog till fredens afslutande. Båda flottorna utmärkte sig genom mod i striderna och skicklighet i manövrerna, men örlogsflottan uträttade dock icke på långt när hvad man af densamma väntat och äfven haft skäl att vänta, hvartill väl hufvudsakliga orsaken låg deri, att hvarken hertig Carl eller hans närmaste biträde, konteramiralen Otto Henrik Nordenskiöld, en ganska skicklig sjöofficer i öfrigt, röjde någon öfverlägsen förmåga i ledningen af det hela, hvarå äfven konungens befallningar icke sällan menligt inverkade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
