Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om de inföllo på en söckendag, i stället firas på nästföljande söndag. Maria besökelsedag, Skärtorsdagen, Apostladagarne och Gångdagarne åter skulle såsom helg- och predikodagar helt och hållet indragas.
Den 18 Maj 1773 tillsattes en kommission af 21 ledamöter för utarbetande af en förbättrad bibel-öfversättning samt försågs tillika med instruktion, angående grunderna för detta öfversättnings-arbete. Den nu 80-årige erkebiskop Magnus Beronius förordnades till ordförande i kommissionen samt, efter hans död 1775, hans efterträdare i erkebiskops-embetet Carl Fredrik Mennander. Sammanträdena höllos först i Stockholm, men sedermera från 1775 i Upsala, och frukten af kommissionens arbete blef en proföfversättning af hela bibeln, som utkom styckevis under åren 1774—1792. Språket i densamma fans likväl alltför mycket moderniseradt, äfvensom åtskilliga andra anmärkningar förekommo mot sjelfva öfversättningen, så att, då kommissionen år 1793 slutat sitt arbete, detta icke vann antagande.
Bättre framgång hade icke heller det förslag till ny psalmbok, hvilket, sedan presteståndet vid 1778 års riksdag framställ en önskan om psalmbokens förbättrande, domkapitlet i Upsala följande år fått befallning att utarbeta. Det blef ej fulländadt förr än 1793, då den nya profpsalmboken, vanligen kallad »Upsala profpsalmbok», utkom, men fans, likasom bibelöfversättningen, alltför mycket moderniserad och blef icke heller antagen.
Vid 1789 års riksdag väckte konungen fråga om granskning och omarbetning af ritualerna i kyrkohandboken, till mera öfverensstämmelse med tidehvarfvets smak och språkets vunna odling, hvilken reforms behöflighet presteståndet erkände, men rådde dock att dervid gå varsamt tillväga. Biskoparne och konsistorierna inkommo emellertid med betänkanden och förslag till ändringar i handboken, och följden blef ett förslag till ny kyrkohandbok, som utgafs i Upsala 1793, men icke heller blef antaget.
Bland det högre presterskapet voro under Gustaf III:s regering följande de mest framstående: erkebiskoparne Carl Fredrik Mennander (Augusti 1775—Maj 1786), presteståndets talman vid 1778 års riksdag, berömd såsom teolog, historie- och naturforskare, genom hvars försorg en förbättrad upplaga af finska bibeln utkom och Åbo akademis museum grundades (Mennander hade före sin utnämning till erkebiskop varit biskop i Åbo), samt Uno von Troil, son af erkebiskopen Samuel Troilius och sjelf erkebiskop från Augusti 1786 till Juli 1803, presteståndets talman vid riksdagarne 1786, 1789, 1792 och 1800, en reslig man af vackert yttre, lärd och författare af »Skrifter och afhandlingar till upplysning i svenska kyrko- och reformations-historien», 5 delar, som utkommo 1790 och berömmas för noggrannhet i uppgifterna, samt till »Bref rörande en resa till Island», som erhållit flera upplagor; biskopen i Skara Thure Weidman (1789—1828), en myndig, högt aktad biskop, som styrde sitt stift ganska sjelfrådigt och ej tyckte om motsägelser, men som ock uträttade mycket, synnerligast för allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
