Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibeln, Luthers skrifter och några strängt renläriga arbeten från den föregående tiden. Bland dem röjde sig emellertid icke litet svärmeri. Vid deras konventiklar hände det icke sällan, att i synnerhet qvinnorna föllo i en extas, som slutade med konvulsioner och högljudda förmaningsrop, hvilket allt ansågs för omedelbara verkningar af den Heliga Anda. Vid deras nattsällskap för att fira »lambsens bröllop» föreföllo äfven föga uppbyggliga uppträden; men i allmänhet röjde de dock ett ganska varmt religiöst intresse, hvilket eljest visst icke hörde till tidens anda.
I senare hälften af 18:de seklet uppträdde äfven de s. k. Skevikarne, hvilken benämning de erhöllo efter gården Skevik på Vermdön, som blifvit dem förärad af en förmögen anhängare utaf deras lära och der den föga talrika sekten hade sitt tillhåll. De ansågo statskyrkan såsom ett Babel, hvilket de måste fly, förklarade offentlig gudstjenst, sakrament och prestembete öfverflödiga, inneslöto sig inom en gemensam boning, som liknade ett kloster, samt hade en föreståndare, som ledde deras angelägenheter, och vissa ordensregler, dem alla sektens medlemmar måste noggrant iakttaga. Dessa medlemmars antal aftog emellertid mer och mer, och genom testamente af samfundets sista anhängare tillföll Skevik Vermdö församlings fattigkassa.
En annan sekt, Åkianerne, så kallade efter sektens stiftare, bonden Åke Svensson, uppkom i Småland 1784. De voro ett slags socialistiske svärmare, som mellan sig införde egendoms-gemenskap samt ogillade äktenskapet, offentlig gudstjenst, sakrament och läroembete. Då de uppträdde såsom störare af allmän ordning, vidtogos mot dem laga åtgärder, hvarefter sekten skingrades.
Under frihetstiden hade, genom en författning af den 27 Augusti 1741, reformerta trosbekännare fått rättighet att uppföra egna kyrkor i sjöstäderna, med undantag af Carlskrona. Längre ville man då icke sträcka religionsfriheten; men vid 1778 års riksdag gjorde ständerna hos konungen framställning om fri religionsöfning för alla utländingar, som i riket ville inflytta, såsom »öfverensstämmande med den nästan uti alla välbestälda stater införda och menskligheten hedrande samvetsfriheten», hvilket föranledde utfärdandet af den kungliga kungörelsen af den 24 Januari 1781, hvarigenom, under vissa vilkor, fri religionsöfning medgafs alla främmande kristna trosförvandter, utan att dock de stränga straffen för infödde svenska undersåtares affall från statsreligionen borttogos. Påfven Pius VI aflät till konungen ett tacksägelsebref för den åt katolikerne i Sverige beviljade religionsfriheten och 1783 öppnades katolsk gudstjenst i Stockholm. Äfven judarne fingo, genom ett reglemente af den 27 Maj 1782, fri religionsöfning så till vida, som dem tilläts att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping samt der inrätta synagogor.
Vid Gustaf III:s anträde till regeringen funnos ännu, såsom en qvarlefva från den katolska tiden, en stor mängd helgdagar; men genom en förordning af den 4 November 1772 föreskrefs, att Kyndelsmesso-, Michaelis- och Allhelgona-dagarne väl skulle bibehållas, men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
