Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärdoms- och vitterhetshistorien, hvari han ock sedermera visade sig ega stora kunskaper.
Han längtade likväl tillbaka till Sverige och bad Gjörwell, som i sin tidskrift Samlaren infört några af hans dikter, om förord för erhållande af bibliotekarietjensten vid det bibliotek, som professorn Johan Henrik Lidén skänkt till Upsala akademi, jemte anslag till lön åt dess vårdare. Den sökta platsen erhöll Leopold ock 1784, men tillträdde densamma ej förr än följande året.
Under tiden hade Leopold genom några i Stockholms-Posten införda dikter låtit förstå, att han ej blifvit afskräckt från skaldekonsten af Kellgrens kritik, och för öfrigt kommit i brefvexling med Thorild, som förklarat sig vara en ifrig beundrare af den ode Kellgren så mycket klandrat. Under denna brefvexling hade likväl Thorild efter hand antagit ett slags beskyddareton, som stötte Leopold, hvaremot Kellgren gifvit honom flera bevis, att han ångrat sin allt för långt gångna kritik och sökte tillvägabringa en försoning. Leopold hade utgifvit några »Kritiska anmärkningar vid hjeltedikten Tåget öfver Bält», hvilka betraktades såsom den yppersta litterära kritik man dittills hos oss sett och hvari han visserligen på det hela lofordat den granskade hjeltedikten, men dock ej underlåtit att framhålla dess svaga sidor. Gyllenborgs ifrige beundrare Gustaf Regnér sökte i sin tidskrift »Svenska Parnassen» visa grundlösheten af de gjorda anmärkningarna, hvaremot Thorild i en temligen närgången öfversittareton klandrade det oförtjenta beröm Leopold tilldelat hjeltediktens författare. Sjelf var Gyllenborg allt för högsint att finna sig stött af kritiken, utan blef tvärtom från denna tid först Leopolds förespråkare och beskyddare samt sedermera hans vän för lifstiden.
Thorilds beteende vid detta tillfälle hade emellertid ytterligare från honom aflägsnat Leopold, som nu i stället närmade sig Kellgren, hvilken skyndat att i Stockholms-Posten införa några af Leopold utgifna »Erotiska oden», för att »rikta bladet med dessa ypperliga skaldestycken», samt, jemte Gyllenborg, blef hans förespråkare hos Nils von Rosenstein, som nu var föredragande för universitetsärendena, då Leopold sökte en löneförbättring. Gyllenborg hade äfven för Leopold intresserat sin systerson skalden Oxenstierna, och alla dessa, till hvilka äfven slöt sig Armfelt, konungens gunstling, förenade sig att söka få Leopold till Stockholm, der han skulle biträda konungen att få dramen Helmfelt förvandlad till opera samt, för att vara honom närmare till hands, bo i de rum, som innehades af Armfelt, hvilka denne erbjöd sig att lemna. Oxenstierna framstälde för Leopold denna plan och sände honom 50 specier i respenningar. Rosenstein begärde uppgift på hans skulder, hvilka konungen sedermera betalte. Kellgren skref och förklarade blygsamt, att han kunde anses fullkomligt onyttig i allt, som hände till Leopolds förmån, emedan han hos alla, af hvilka Leopolds lycka kunde bero, funnit »ett rättvist uppskattande af hans förtjenst och lifligt deltagande i hans belägenhet». Han hade likväl varit icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
