Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så litet verksam till Leopolds fördel, och slutligen skref den gamle Gyllenborg och uttryckte »sin glädje öfver denna vackra händelse». Det är icke ofta man hos litteratörer finner en sådan samverkan för en »medbroder i yrket».
Leopold lydde kallelsen, ankom till Stockholm och lyckades redan vid första företrädet intaga konungen till sin fördel. Kort före detta företräde hade Liljestråles »Fideikommiss till min son Ingemund» utkommit. Författaren var då icke särdeles väl anskrifven hos konungen, och den något urmodiga tonen i hans skaldestycke gaf riklig anledning för de uppvaktande vid hofvet att roa sig på
hans bekostnad. Konungen, som satt och skref, när Armfelt införde Leopold, steg hastigt upp, fäste
en genomträngande blick på den unge skalden och frågade: »Hvad tycker ni om Fideikommisset?» Utan att förbryllas af den tvära frågan svarade Leopold genast: »Äfven der, ers maj:t, äro vackra ställen». Konungen syntes öfverraskad och frågade: »Hvilka?» — hvartill Leopold svarade: »T. ex. följande rader:
»Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga,
Och akta dig inför din kung att smickra eller ljuga;
Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när,
Och sanning är den första skatt du honom skyldig är.»
Det ädla och frimodiga svaret behagade konungen så, att Leopold fick genast flytta till slottet, tillhörde från denna stund konungens förtroliga aftonkrets och steg allt högre i hans ynnest. Han utnämndes till bibliotekarie vid Drottningholm, med 300 rdrs lön, hvartill lades en pension af 100 rdr ur konungens handkassa. Samma år blef han äfven, vid svenska akademiens stiftande, dess ledamot och fick som sådan en årlig pension af 150 rdr samt, när han fyra år derefter gifte sig, en plats i kongl. nummerlotteri-direktionen med 300 rdrs lön, hvarjemte han 1788 fick fullmakt såsom konungens handsekreterare.
Kellgren och Leopold hade nu blifvit personligen bekanta och visade hvarandra ömsesidig högaktning, ehuru någon förtroligare vänskap tills vidare ej förenade dem. De voro dertill allt för olika. Leopold var cirklad och sirligt artig, Kellgren öppen och okonstlad. Kellgrens vänner funno honom utmattad efter Leopolds besök, och han brukade beklaga sig öfver den första besvärliga qvarten, som uteslutande upptogs af panegyriska haranger; »men», tillade han, »när jag öfverstått den, skulle mannen fått sitta hos mig hela dagen, ty sedan talar han väl och intressant». Det goda förhållandet mellan dem stördes också ej deraf, att Leopold gjorde långt större lycka vid hofvet än Kellgren, som aldrig der fann sig rätt hemmastadd. Konungens välvilja mot honom fortfor, men Leopold visade han en förtrolighet, hvilken högst få eljest åtnjöto. Leopolds ovanliga umgängesgåfvor, hans qvickhet, hans kunskaper, hans lätthet att vid uppfordran lemna en dikt eller en julklappsvers, och icke minst hans stora reflekterande förmåga gjorde honom till ett högst värderadt sällskap för Gustaf III, och då konungen var i Stockholm, tillhörde Leopold alltid hans aftonkrets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0334.html
