Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reuterholm, den inflytelserikaste mannen i den nya styrelsen, till hvilken han sade helt öppet: »Herre, ni vill regera, men ni kan icke regera.» Också fick Ehrensvärd afsked 1795, hvarefter han tillbragte sina öfriga dagar i det enskilda lifvets lugn samt afled under en resa till riksdagen i Norrköping, den 21 Maj 1800.
»Han hade», heter det i Adlerbeths minnesteckning, »en stor karakter och berodde aldrig af lyckan. Afund och hämd, högdragenhet och fåfänga voro känslor, som han aldrig erfarit. Han var beherskad af sitt snille. Då hans inbillning var sysselsatt, vårdslösade han ofta de smärre afseenden, som i loppet af vanliga förrättningar pläga och, medgifvom det, äfven böra iakttagas. Han band sig med svårighet vid vissa tider, vid viss ordning, vid vissa former. Hans lynne var i allt mera skapadt för det hela än för detaljer. I de större förvaltningar, som voro honom uppdragna, kunde denna egenskap leda till verkliga fel, i sammanlefnaden någongång få utseende af besynnerlighet, någon gång stöta deras egenkärlek, som ej kände honom. Han var naturens barn i känslornas renhet, snillets i tankarnes liflighet; han tillhörde sanningen lika mycket som inbillningen.»
Ehrensvärd var äfven tecknare. Hans »italienska resa» var interfolierad af färglagda konturteckningar, medelst hvilka han förklarade den ofta gåtlika texten, och i en följd af konturteckningar har han lekande genomgått Sveriges historia samt derunder gifvit fria tyglar åt sitt humoristiska lynne. Genom spetsigheten i lagman Thorgnys näsa uttrycktes skärpan i hans tal, medan konung Olof sitter surmulen, med handen bakom örat, och hör på. Under en teckning af Odens tåg till norden läses: »Ledsen vara blott kung, vill bli gud, söker okunnigheten, finner Sverige.» Äfven i de följande teckningarna saknas icke dylika utfall.
Såsom konstnär hade emellertid Ehrensvärd föga inflytande på de bildande konsternas utveckling inom Sverige; såsom konstdomare och konstfilosof visserligen mera, ty hans teorier tillämpades praktiskt af ett par den tidens storheter inom konstens verld, Sergel och Masreliez, till hvilka vi återkomma här nedan. Mest verkade dock Ehrensvärd genom sin samhällsställning. Det var på hans tid lika ovanligt, att en grefve och generalamiral tänkte, skref, arbetade och lefde i och för konsten, som att en konung tänkte, verkade och lefde för vitterhet. Följderna af bådas föredöme dröjde ock ej att visa sig. Kärleken till och utöfningen af de fria konsterna började, likasom den af vitterheten, höra till goda tonen äfven i det högre sällskapslifvet. Flera värdefulla enskilda konstsamlingar uppstodo, och ännu mera riktades hågen åt detta håll genom de rika samlingar konungen hemsände från sin italienska resa. För öfrigt egnade sig så väl Gustaf III sjelf som hans bröder åt utöfning af de bildande konsterna. Man har åtskilliga landskap etsade af konungens hand, ritningar till lustslott och teaterscener, målade af hertig Carl, samt landskap, målade i pastell af hertig Fredrik. Inom vissa familjer, såsom Gyldenstolpe, Mörner, Skjöldebrand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
