Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anckarsvärd m. fl., tycktes kärleken för de bildande konsterna och dessas utöfning gå i arf, och i allmänhet tilltog intresset för dessa konster mer och mer, hvilket äfven visade sig genom det år från år växande antalet af akademiens elever.
Den bland de bildande konsterna, som flitigast idkades, var målarekonsten. I saknad af uppmuntran här hemma hade under frihetstiden flere svenske målare bosatt sig utrikes, hvilket det blef Gustaf III:s omsorg att hit återkalla. Med den bland dem, som vunnit största ryktet, Alexander Roslin, lyckades det dock ej. Född i Malmö 1718, hade han 1745 flyttat till Tyskland och, efter ett par års vistande derstädes samt fem års i Italien, 1752 bosatt sig i Paris, der han följande året blef ledamot af franska konstakademien samt 1771 fick en pension och fria rum i Louvren, en då högst ovanlig utmärkelse för en främling. Hans mest berömda arbete var en stor figurrik tafla föreställande Ludvig XV:s återkomst till Paris från Metz. Den utfördes på beställning af staden Paris och uppsattes i Hotel de Ville. Åren 1774 och 1775 besökte han Sverige och målade då Gustaf III och hans bröder, hvilket effektrika stycke fått en plats i nationalmuseum, der man äfven finner ett porträtt af Gustaf III och ett af Roslins fru, båda bröstbilder och båda utförda af Roslin. Dock kunde han ej förmås att här stanna, och lika litet lyckades Katarina II vinna honom för Ryssland. Han återvände till Paris 1775 och stannade der till sin död 1793. Det var företrädesvis genom sin färgprakt, som han gjorde sig berömd, och man beundrade i synnerhet hans förmåga att till illusion troget återgifva sammetets, sidentygets, pelsbrämets mjukhet och glans, hvaremot han ej ansågs lika lyckligt framställa ansigtets uttryck.
Peter Adolf Hall, född i Borås 1739, hade tidigt gjort sig känd såsom en utmärkt miniatyrmålare och fick uppdrag att måla det porträtt af Gustaf III såsom kronprins, hvilket 1766 sändes till Köpenhamn kort före hans förmälning med Sofia Magdalena. Han hade likväl så mycken svårighet att få ut sitt arvode härför, att han i förtrytelsen lemnade Sverige, hvilket han sedan aldrig återsåg. Ännu samma år begaf han sig till Paris, der han med välvilja mottogs af Roslin, fick måla hela franska kungliga familjens miniatyrporträtt och vann stort rykte inom sin konstart; men genom sin nära bekantskap med Necker och Lafayette drogs han in i franska revolutionen, deltog i stormningen af Bastiljen och följde slutligen Lafayette till Belgien, der han dog i fattigdom 1794.
Lyckligare var Gustaf III i att åt fäderneslandet återvinna Carl Gustaf Pilo, hvars egentliga konstnärsverksamhet tillhör föregående tidskifte, men som sedan 1740 var bosatt i Köpenhamn, der han i 30 års tid var den mest betydande ledamoten af dervarande konstakademi. I följd af någon misshällighet derinom lemnade han dock sin plats derstädes, blef af Gustaf III utnämnd till riddare af vasa-orden, erhöll en pension, valdes till ledamot af målare- och bildhuggare-akademien 1773 och blef dess direktör 1778. Han fick äfven uppdrag att måla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
