Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya upplysningen, behöfde ej göra någon hemlighet deraf inför drottningen, hvilken man väl visste hysa samma åsigter. I detta hänseende har man mycket att förebrå Lovisa Ulrika och ännu mera, att hon icke gjorde något för att ingifva sina barn mera vördnad för religionen och en allvarligare uppfattning af dess läror.
Det dröjde också icke länge, innan det religiösa lättsinnet följdes af det sedliga, och om äfven Lovisa Ulrika icke omedelbart befordrade det senare, ty hon gjorde sig hvarken sjelf skyldig till någon osedlighet eller tillät den vid sitt hof, så skedde det likväl medelbart genom att gynna det förra. Det blef hennes son förbehållet att befordra båda, och detta skedde ock i så mycket högre grad, ju vidsträcktare hans verkningskrets var och ju större hans inflytande derinom. Något öppet religionsförakt kan man visserligen icke förebrå Gustaf III, men å andra sidan visade han ej heller något religiöst sinne och gjorde ingenting för att befordra det hos sitt folk. Tvärt om blef hans hof ett lika påtagligt som föga prisvärdt föredöme af så väl religiöst som sedligt lättsinne. Gustaf III, Sveriges förste infödde konung sedan Carl XII:s död, tog icke till föresyn de båda siste infödde svenska konungarnes, Carl XI:s och Carl XII:s djupa gudsfruktan och rena seder, utan Ludvig XIV:s och Ludvig XV:s lättsinniga, sedeslösa hof, der allt var anlagdt på en finpolerad yta, och der en fin, angenäm umgängeston var hvad som högst af allt värderades, utan afseende på öfriga egenskaper.
Sitt hof inrättade också Gustaf III troget efter fransyskt mönster. Hvarje morgon hölls »lever», alldeles som i Versailles, hvarvid konungen betjenades af sina kammarherrar och lifpager, och der kollegiernas presidenter samt andra högre embetsmän borde infinna sig för att göra konungen sin uppvaktning. Den strängaste etikett infördes, och konungen underkastade både sig sjelf och hela sin omgifning en mängd etikettregler, så småaktiga, att man knappast kan fatta, huru en så snillrik man, som Gustaf III onekligen var, kunde hafva sinne för dylika lumpenheter. Sannolikt trodde han sig, genom att förskansa sig bakom denna etikett och omgifva sig med så mycken glans och ståt som möjligt, kunna hos sina undersåtar återställa kunglighetens under frihetstiden alltför mycket nedsatta anseende.
Något synnerligt fördelaktigt begrepp om trefnaden vid hofvet fingo emellertid undersåtarne icke, då de någon gång sattes i tillfälle att se det på närmare håll, hvilket skedde i synnerhet vid de s. k. »publika spisningarna». Vanligen föregingos de af en större »hofcirkel», då drottningen vid ett bord spelade quadrille med embetsmän af minst generals rang, och konungen vid ett annat bord hade sitt spelparti. Drottningens medspelare gåfvo alltid korten stående och med en djup bugning hvarje gång de lemnades drottningen. När hennes ordning kom att gifva, skedde det af vakthafvande kammarherrn, som för sådant ändamål under hela spelet stod bakom hennes stol och vid spelets slut å drottningens vägnar besörjde liqviden. Spelet räckte vanligen en timme eller något deröfver, och i samma ögonblick konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
