Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seder och lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hufvudafsigten med alltsammans, fick man häri ett mål för hertig Carls ärelystnad, hvaraf denna kunde hindras att riktas åt andra håll.
Man vidtog också verkligen några förberedande åtgärder till det besynnerliga förslagets utförande. Under sommaren 1777 fick grefve Johan Gabriel Oxenstierna, åtföljd af Plommenfelt, på konungens befallning företaga en resa till Braunschweig och några andra tyska orter, för att inleda underhandlingar med de befarade medtäflarne om stormästare-värdigheten. Med två af dessa, hertig Ferdinand af Braunschweig-Wolfenbüttel och hertig August Wilhelm af Braunschweig-Bevern, sammanträffade Gustaf III under sitt besök i Köpenhamn 1778 och öfverenskom med dem om ett nytt sammanträffande i Skåne, der ett stort frimuraremöte hölls i Vidtsköfle, hvars resultat dock förblifvit en ordenshemlighet; men samma år gjorde Plommenfelt åter en resa till Tyskland, denna gång åtföljd af grefve Adam Lewenhaupt, och nu återstod endast att äfven träda i underhandlingar med hertigen af Albanien, hvilket sedermera blef en af anledningarna till Gustaf III:s italienska resa.
Under tiden tyckes Plommenfelt hafva ingifvit konungen mera håg för mystiska tillställningar, åtminstone att döma af en berättelse i Schröderheims anteckningar. »Långfredagen 1779, klockan 11 på aftonen», heter det i denna berättelse, »samlades hos Plommenfelt konungen, båda hertigarne och åtskilliga af oss andre. Vi hade då fastat hela dagen och hos höga vederbörande arbetade inquietudes af alla slag. Plommenfelt visade sig ej förr än klockan slagit 12, då han inkom uti ett hiskeligt utseende, med håret omkring öronen, en svart vest och skjortärmarna uppvikta till axlarne. Framför sig bar han en krucifix, införde oss i sin sal och placerade oss utomkring en på golfvet med kol dragen cirkel. Sjelf stälde han sig vid bordet. Uti 3/4 timme gjorde han allt det kakalorum utaf den allmännaste nekromancie, som man känner af böcker, med kol, krita, blod, spegel, linier och heta stenar m. m. Stundom syntes han konsultera sin spegel öfver något hvar af oss särskild, stundom sjunka i begrundande. Jag fann för min del ingenting af alltsammans resultera; några starka slag hördes i väggarna, hvilka sades vara annonser af närvarande andar, dem vår sinlighet och peccadiller (märk denna förbättring i karakteren på synder) hindrade oss att skåda. Andra hade likväl njutit mera föda för sin tro. Efterpjesen blef mera intressant i mina ögon. Hela sällskapet hade gifvit den förgångna dagen åt devotion och betraktelserna öfver den text då förklaras. Hertig Fredrik, med sin fromma och lättrörda själ, intagen deraf och ytterligare frapperad af dessa anstalter, omfamnade, så snart vi återkommit uti förmaket, konungen och med tårar besvor honom att ifrån den stunden förnya den broderliga vänskap, hvilken omständigheter, dem han både ångrade och beklagade, så ofta brutit. Han adresserade sig på samma sätt till hertig Carl och njöt icke allenast af dem bägge den ömmaste retour, utan uppväckte derigenom äfven flera ömsesidiga förklaringar. Kronor och väldigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
