Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländska skuld utgjorde nära 1,200,000 daler kopparmynt — mot det att hon till honom afstod Drottningholms slott, med tillhörigheter och inventarier. Hon tycktes äfven fägna sig åt försoningen mellan honom och hans gemål; men de rykten, som uppstodo i följd af den ynnest drottningen efter denna försoning visade Munck, kommo snart till enkedrottningens kunskap, och då man berättade för henne drottningens förhoppningar att blifva moder, kallade hon till sig schweizaren Beylon, hela den kungliga familjens förtrogne, och sade till honom, att det var rysligt, att stallmästaren Muncks oäkta barn skulle beröfva hertigarne Carl och Fredrik deras lagliga tronföljd; att hon ej kunde tåla en dylik horreur vanhedra sin familj; att hon hade bevis på drottningens brottsliga förhållande till Munck och att hon påräknade att göra dem gällande.
Beylon bad henne på det enträgnaste att ej taga intryck af dylika rykten och ännu mindre gifva fart deråt; men då hertig Carl i detsamma infann sig hos modern, skyndade hon att meddela honom sina misstankar, men ålade honom tillika att vara försigtig och hvarken blottställa henne eller sig sjelf, hvilket hertigen ock lofvade; men knappt hade han lemnat henne, innan han lät tillkalla Munck och med häftighet bröt ut emot honom. Denne klagade för konungen, som blef ytterst förbittrad och bröt i sin ordning ut emot hertigen, som nu omtalade hvad modern sagt honom. Mot henne vände sig då konungens harm, och då hon gifvit fart åt skandalen, skulle hon äfven tvingas att offentligt återkalla hvad hon yttrat. Konungen, åtföljd af sju riksråd och omgifven af sin stora vakt, begaf sig i statsvagnen Burmannia till Fredrikshof, der Lovisa Ulrika undertecknade en skriftlig förklaring, i hvilken det hette, att »som vi i början lemnat våra öron åt ett rykte, hvilket genom obetänksamt folk blifvit oss förebragt och hvarigenom man velat kasta någon skugga på vår kärälskeliga fru svärdotter, hennes maj:t den nu regerande drottningen, och den lifsfrukt, hvarmed vi, tillika med samtlige rikets inbyggare, förmode hennes maj:t numera vara välsignad, alltså hafve vi, till en annan öfvertygelse bragte, af välbetänkt mod och fri vilja, härmed velat förklara och på det kraftigaste försäkra, det vi bäre en billig afsky för sådant osannfärdigt rykte, det vi anse för alldeles ogrundadt och uppdiktadt; önskandes ingenting högre än att se det hopp fullbordadt, i hvilket vi nu lefve, att igenom hennes maj:t drottningens närvarande välsignade tillstånd det kungliga huset snart må vinna en förkofran och tillväxt, som af alla rikets inbyggare så länge efterlängtad varit och som, i fall den Högste skulle täckas så länka dess visa beslut, att hennes maj:t varder med en prins förlossad, försäkrar konungahuset och hela riket om en arfvinge, värdig att bära den krona, som vi dock först hoppas skola intill senaste åldern blifva af vår kärälskelige herr son, den nu regerande Sveriges konung, buren».
Denna förklaring undertecknades icke blott af enkedrottningen, utan äfven af hertig Carl, hans gemål, hertig Fredrik, prinsessan Sofia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
