Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albertina samt riksråden Höpken, Hiärne, Ribbing, Stockenström, Bielke, Ulrik Scheffer och Schwerin, och en afskrift af densamma, till riktigheten bestyrkt af hela rådet, nedlades i riddarhusarkivet.
Efter en så offentlig förödmjukelse, som den stolta enkedrottningen blifvit underkastad, blef brytningen mellan mor och son obotlig. När drottningen den 1 November 1778 nedkom med en son, skyndade konungen att derom underrätta sin mor, men yttrade tillika i skrifvelsen härom, att »denna händelse, som rågar mina önskningar, skulle ej vara blandad med bitterhet, om jag ej allt för mycket kände, att detta barn, så efterlängtadt af mig och mitt folk, har beröfvat mig min mor», hvilken skrifvelse Lovisa Ulrika besvarade med en annan, i hvilken hon försäkrade sig alltid taga en uppriktig del i hans lycka och väntade »af det tillkommande och tiden, att det täckelse, som skymmer edra ögon, sönderslites». Dessa ord uttyddes af konungen såsom en ny anspelning på de ofvannämnda ryktena och gjorde honom mera oförsonlig än förut. Brytningen med modern grämde honom emellertid, och i början af året 1780 gjorde han ett försök till försoning; men nu fordrade Lovisa Ulrika en ursäkt från hans sida, jemte aflägsnande af några personer, hvilka hon misstänkte hafva varit vållande till brytningen, och då konungen ej ville ingå på någotdera, fortfor det ovänliga förhållandet. Enkedrottningen bodde fortfarande under vintrarne å Fredrikshof och under somrarne å Svartsjö, utan att hvarken besöka konungens hof eller mottaga några besök derifrån.
Då enkedrottningen insjuknade i Maj 1781, uppdrog konungen åt sin svägerska, hertiginnan af Södermanland, att söka inleda en försoning; men när hon för den sjuka skildrade hans oro deröfver, svarade Lovisa Ulrika endast: »Huru, mitt kära barn, har du tagit för godt allt hvad han sagt dig angående mig? Här du ännu ej lärt känna hela vidden af hans falskhet och fourberier?» Någon förlikning kunde också äfven denna gång ej tillvägabringas. I Juni följande året insjuknade hon åter, och denna sjukdom blef hennes sista. Den 9 Juli 1782 uppsatte hon sitt testamente, hvari hon förklarade sina båda yngsta barn, hertig Fredrik och prinsessan Sofia Albertina, för sina arfvingar, anvisade å anslaget till sitt underhåll den skuld af 50,000 rdr, hon efterlemnade, samt yttrade sin förhoppning att denna anvisning skulle godkännas af konungen, i hvars åtanke hon anbefalte sitt hof och sina tjenare. Tillika skref hon till honom ett långt bref, hvari hon med mycken bitterhet framstälde hela hans förhållande till henne och allt hvad hon deraf lidit, utan att hon deri i röjde någon håg till försoning.
Konungen skyndade emellertid genast följande dagen till Svartsjö; men då han genom enkedrottningens öfverstemarskalk, riksrådet Ribbing, sökte förmå henne att mottaga honom, fick Ribbing icke annat svar än: »Säg honom, att jag förlåter honom, men att det nu är för sent att spela komedi», och sonen blef ej mottagen. Ribbing och grefvinnan De la Gardie, som vakade hos enkedrottningen, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
