Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter genomgångna studier i Upsala, blifvit prestvigd 1776 och var pastorsadjunkt i Clara församling inom hufvudstaden, då han först bemärktes af Gustaf III. Hans utmärkta predikogåfvor hade väckt sådan uppmärksamhet, att han 1780, vid 25 års ålder, utnämndes till hofpredikant med bostad på slottet, hvarefter han 1785 blef kyrkoherde i Alsheda församling i Småland, 1786 domprost och 1787 biskop i Vexiö. De vigtiga tjenster, han gjorde konungen inom presteståndet vid 1789 års riksdag, hvilken Wallquist utförligt beskrifvit, föranledde hans utnämning till konungens öfverhofpredikant, ordförande i hofkonsistorium och ledamot af rikets allmänna ärendens beredning i Maj 1789, hvarjemte han förordnades till föredragande af rikets kyrkoärender och stäldes i spetsen för ett särskildt statsdepartement, det nuvarande ecklesiastikdepartementet, hvilket af honom ordnades samt blef tillika chef för tabellverket och tillkallades vid föredragningen af kammar- och finansärenden. Vid de ombildningar, som föranleddes af statshvälfningen under 1789 års riksdag, då högsta domstolen och allmänna beredningen inrättades samt ecklesiastikverket och drätselverket omdanades, var Wallquist en af Gustaf III:s mest anlitade rådgifvare, för hvilken Schröderheim, oaktadt sina mera lysande egenskaper, måste träda tillbaka, emedan Wallquist vida öfvergick honom i statsmannablick, handlingskraft, karaktersfasthet och oegennytta. Han hade dessutom en ovanlig förmåga att behandla menniskor och användes derföre vid de kinkigaste tillfällena till underhandlare med oppositionen samt förstod ställa sig så, att han var lika gerna sedd af Fersen som af konungen.
Efter Gustaf III:s död begärde Wallquist afsked från sina civila befattningar och egnade sig uteslutande åt sitt stift, hvilket han styrde så, att Sverige egt få med honom jemförlige biskopar, samt egnade särskildt en synnerlig omsorg åt läroverken och prestbildningen. Å riksdagen i Norrköping 1800 yrkade han, att presteståndets protokoll måtte tryckas, men detta afslogs af ståndet, hvilket gick honom djupt till sinnet, och samma dag, den 30 April 1800, då omröstningen skett, fann man honom på aftonen död af slag.
Om hans yttre heter det i de af Lindblom författade personalierna: »Wallqvist var af reslig växt, hans kroppsbyggnad var stark och välbildad. I hans anletsdrag såg man omisskänligt tecknade en verksam själs lifliga rörelser. I hans talande ögon upptäcktes genast denna skarpa och genomträngande blick, som ser allt i en sak ljust och säkert; denna af en rik bildningskraft lättrörda känsla, men ock i stora faror och vigtiga bekymmer detta lugn, denna oförsagda rådighet, som finner utvägar eller skapar dem. Hans röst var klar, fyllig och harmonisk; den var ljuf och intagande, då han ville beveka och röra, stark och segrande, då han ville öfvervinna och öfvertyga, och hans åtbörder, fulla af värdighet, gåfvo ökad vigt och behag åt hans tal.»
Carl Gustaf Nordin, Wallquists ovän och medtäflare i politisk verksamhet, var född i Stockholm i Januari 1749. Hans fader Carl Magnus Nordin var då extra predikant vid lifgardet, der han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
