Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gunstlingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunstlingarne.
Sådana hade Gustaf III flera, men de flestes inflytande var hvarken särdeles långvarigt eller betydande. Ett par af dem, Toll och Schröderheim, hafva vi omtalat bland embetsmännen och skole nu omnämna några de mest framstående bland de öfrige, som mera egentligt tillhörde hans gunstlingar.
Adolf Fredrik Munck, son till öfverstelöjtnanten vid Sawolaks regemente Anders Erik Munck, var född i Sawolaks i April 1749. Redan vid 11 års ålder blef han underofficer vid Sawolaks regemente och 1766, vid 16 års ålder, page vid kungliga hofvet samt följande året kammarpage hos konungen. Tillika blef han kornett vid lifdragonerne 1771, hofstallmästare 1772, löjtnant vid lifdragonerne 1775 och ryttmästare vid adelsfanan samma år. Dittills hade han väckt föga uppmärksamhet, men under loppet af detta år bidrog han verksamt till försoningen mellan konungen och hans gemål, såsom i det föregående är omtaladt, och var från denna tid bådas förklarade gunstling. Grefve A. L. Hamilton, denna tid tjenstgörande kammarherre hos konungen, skrifver i sina Memoirer: »Muncken var, när han först väckte större uppseende, helt ung, några och tjugo år gammal, liten, men välväxt, blond, hade tycke af drottningen och all den tilltagsenhet, som gemenligen plägar åtfölja de personer, hvilkas förtroende till eget vett utesluter andras dertill. Tystlåten, redlig af naturen, fattig men högmodig, fikade han efter värdigheter och rikedomar på ett så oförfalskadt, men tillika så oförsigtigt sätt, att dess välgörares frikostighet snarare ökade än minskade allmänhetens misstankar i detta ämne». Vi hafva i det föregående antydt arten af dessa misstankar, som tycktes vinna allt större bekräftelse genom konungens och drottningens täflan att öfverhopa den unge kammarpagen med ynnestbevis. Han fick drottningens porträtt och det ena beviset efter det andra på hennes bevågenhet, medan konungen nu lät befordringarna följa tätt på hvarandra.
Så blef Munck redan 1776 major vid adelsfanan och följande året förste hofstallmästare med fri våning i »grefve Pers hus» å Helgeandsholmen, hvilket gaf Oxenstierna anledning till följande epigram:
Min vän, du sagt med mycket skäl:
Stallmästar Munck bor ganska väl,
Har vacker vue, som du beskrifvit;
Men ack, missunna ej dess lott.
Den Gud så liten insigt gifvit
Har derför mycken utsigt fått.
Munck tröstade sig dock lätt öfver dylika speglosor, afgick till Petersburg i en utomordentlig beskickning samma år, blef friherre i December 1778, ståthållare på Drottningholms slott samt öfver dess och Svartsjö län 1781, öfverstelöjtnant vid adelsfanan 1782, hvarifrån han tog afsked 1787, blef landshöfding i Uplands län 1788, president i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0446.html
