Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf IV Adolfs regering. Början af förmyndarestyrelsen, 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konseljen under konung Gustaf III:s sjukdom. Sedan denna handling blifvit uppsatt och af hertigen undertecknad, tog han i förvar den under Gustaf III:s sjukdom uppsatta skriften, hvilken han sedermera skall hafva uppbränt, samt begaf sig derefter, tillika med dem han förklarat utgöra sin konselj, till den unge konungen och aflade sin trohets-ed för honom.
Så snart den nya styrelsen sålunda var ordnad, lät hertigen utfärda en kungörelse, innefattande en varning till allmänheten att icke låta af sin kärlek för en saknad konung förleda sig till några utbrott af sjelftagen hämnd, samt tillika en försäkran, att ransakningarna rörande det föröfvade brottet visat detsamma hvarken till sitt upphof eller sin verkställighet hafva egt några anhängare i någon af rikets provinser, utan inskränkt sig inom en i hufvudstaden varande flock af ursinniga missgerningsmän och missdådare.
Förfarandet mot dessa blef ock en af den nya regeringens första och tillika brydsammaste omsorger. Gustaf III hade å sin dödssäng gifvit tillkänna sin önskan, att deltagarne i sammansvärjningen mot honom skulle röna största skonsamhet, för att nya frön till förbittring ej måtte utsås. Sådan var äfven hertigens åsigt, och han ville gerna göra allt att försona de missnöjde inom adeln; men, å andra sidan, var hos den större allmänheten förbittringen mot dessa och särskildt mot deltagarne i sammansvärjningen så stor, att hertigen genom för långt sträckt skonsamhet äfventyrade att gifva bekräftelse åt de rykten, illviljan börjat sprida, att han sjelf ej varit främmande för sammansvärjningen.
För deltagande i denna sutto nu häktade kaptenen Jakob Johan Anckarström, majoren grefve Clas Fredrik Horn, gardeskaptenen grefve Adolf Ludvig Ribbing, öfverstelöjtnanten Carl Pontus Lilljehorn, kanslirådet Jakob von Engeström, dennes broder protokollssekreteraren Johan von Engeström, generalmajoren Carl Fredrik Pechlin, häradshöfdingen Anders Nordell, majoren Christofer Aegidius von Hartmansdorff, löjtnanten friherre Carl Fredrik Ehrenswärd, stallmästaren Henrik Bruse, löjtnanten friherre Johan Ture Funck, sekreteraren Carl Ulrik Anckarström, en yngre broder till kaptenen, sekreteraren Ingemund Liljestråle, en son till justitiekanslern, rådmannen Johan Alegren och stadsnotarien Enhörning. Sekreteraren friherre Ture Johan Bielke, som äfven deltagit i sammansvärjningen, hade redan den 22 Mars medelst gift beröfvat sig lifvet. Ransakningen med de öfrige fortgick inför Svea hofrätt, som den 11 April 1792 fälde och den 16 April afkunnade sin af högsta domstolen den 13 i samma månad stadfästade dom öfver Jakob Johan Anckarström. Han dömdes till förlust af adelskap, ära och gods, samt att tre dagar å rad å ett af hufvudstadens torg stå två timmar hvarje dag i halsjern och af bödelsknekten afstraffas med fem par spö, hvarefter han skulle mista högra handen, halshuggas och steglas. Den 19, 20 och 21 April schavotterade han å Riddarhustorget, Hötorget och Nytorget, och förbittringen mot konungamördaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
