Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11 Juli var afskaffad och som länge väckt missnöje. Dess återinförande blef också nu från flera håll klandrad. Studenterne i Upsala anlade sorg öfver den förlorade tryckfriheten, skrefvo en grafskrift deröfver, sjöngo frihetssånger och höllo lågande frihetstal i sina konventer, tills dessa längre fram under vintern blefvo förbjudna.
När Thorild den 24 December fördes till förhör i Svea hofrätt, skockade sig en mängd folk omkring vagnen under högljudda rop af »Lefve Thorild och friheten», hvilket föranledde öfverståthållaren att den 27 December utfärda en allvarsam varning mot dylika egenvilliga upptåg. Hofrätten dömde Thorild till 14 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvaröfver han anförde besvär hos högsta domstolen, som den 22 Februari förvandlade det honom ådömda straffet till fyra års landsflykt.
Under tiden hade ett nytt bullersamt uppträde förefallit. En kapten vid Göta gardet Joachim Henrik De Frese hade en afton råkat i delo med ett par borgare och sårat den ene i handen med sin sabel, samt haft skymfliga utlåtelser om borgerskapet i allmänhet. Då förhör hölls härom i poliskammaren, samlade sig en stor myckenhet folk derutanför och fordrade med höga rop, att gardeskaptenen skulle arresteras för gatufredsbrott. Liljensparre gick ned till folkmassan och sökte med allvarsamma föreställningar förmå den att skingra sig, men mottogs med hvisslingar och otidigheter. Man sökte nu stilla folkhopen med uppgift att Frese redan var arresterad, hvilket dock ej var förhållandet, och folkskaran skyndade nu till högvakten, för att efterhöra uppgiftens sanning. Då man fann sig bedragen, rusade hela skaran, förstärkt med nya tillströmmande, in på borggården och fordrade med ökad häftighet gardeskaptenens arrestering. Förgäfves sökte hertigen genom sina adjutanter lugna folkmassan — ropen blefvo allt vildare, och slutligen kommenderades en sqvadron af gardesdragonerne in på borggården samt utdref folkhoparne derifrån.
Detta uppträde gaf man nu långt mera betydenhet, än det i sjelfva verket förtjenade. Slottsvakten fördubblades, den å Drottningholm förlagda delen af dragonregementet inkallades att förstärka hufvudstadens garnison, nattpatruller sändes utåt alla hufvudgatorna och följande dagen kungjordes under trumslag en proklamation, som vid stränga straff förbjöd alla folksamlingar.
Den vigtigaste följden af dessa gatu-uppträden blef emellertid, att Reuterholm helt och hållet omvändes från sina frihetsidéer och hördes nu försäkra, att »säkerhetsakten var Gustaf III:s bästa verk, oundgängligt till rikets styrande». Också blef det härefter ej vidare fråga om befordrande af vare sig tryckfriheten eller någon annan frihet, utan man styrde så enväldigt man vågade. Dock trodde man sig böra såsom en eftergift för det i hufvudstaden rådande hatet mot Liljensparre, som för öfrigt sedan gammalt ej stod väl hos Reuterholm, aflägsna honom från Stockholm. Redan den 9 Januari sändes han till Pomern att öfvervaka dervarande franska emigranter, hvilkas antal dagligen tillväxte. Till hans efterträdare såsom underståthållare utnämndes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
