Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1793-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Befallning hade afgått till konteramiralen friherre Magnus Palmqvist, som förde befälet öfver en i Genua stationerad svensk eskader, att ofördröjligen begifva sig till Neapel, der Armfelt nu vistades, och med dervarande regerings tillstånd bemäktiga sig hans person och hans papper samt med båda ofördröjligen återvända till Sverige. Tillika hade Piranesi och Sveriges öfrige agenter vid de italienska hofven fått tillsägelse att öfvervaka hvarje Armfelts steg och söka hindra honom att undkomma. Armfelt hade emellertid, som vanligt, äfven i Neapel funnit varma sympatier hos några damer inom den högre sällskapsverlden och äfven drottning Carolina, en syster till den olyckliga franska drottningen Marie Antoinette, skall hafva omfattat honom med synnerlig ynnest. På denna väg fick han kunskap om Palmqvists förestående ankomst och sattes i tillfälle att undgå följderna deraf. Medan Palmqvist i Neapel uppvaktade den ena efter den andra för att få Armfelt utlemnad, hade denne fått en fristad på markisen del Vasto’s villa Monte Sacchio i stadens granskap och reste slutligen oantastad till Ryssland.
De papper, af hvilka Piranesi genom en mutad grefvinnan Armfelts trotjenare lyckats komma i besittning, skickades emellertid till Sverige och blefvo komprometterande för flera. De utgjordes af 73 originalbref från fröken Rudenschöld, 26 från sekreteraren Ehrenström, 62 från statssekreteraren Franc, 5 från den unge konungens guvernör grefve Nils Filip Gyldenstolpe, 3 från landshöfdingen Elis Schröderheim, 9 från öfversten Johan Fredrik Aminoff, 43 från majoren Uggla, 16 från kamreraren Mineur, 53 från postdirektören i Hamburg Bregard och 14 från handlanden Sources.
I dessa bref, bland hvilka dock de från Uggla och Bregard icke innehöllo någonting komprometterande, var Armfelts här ofvan omnämnda plan att med rysk hjelp tillvägabringa en ny styrelsepersonal i Sverige fullt utvecklad och äfven ledamöterne i den nya styrelsen angifna. Den skulle utgöras af en permanent konselj, i hvilken äfven konungen genast skulle få en plats, dock utan deltagande i besluten, och som för öfrigt skulle bestå af hertig Carl, riksdrotsen grefve Wachtmeister, konungens guvernör grefve Gyldenstolpe, chefen för utrikes ärendena, hvartill generallöjtnanten friherre Ewert Taube skulle förordnas, hofkansleren, hvartill statssekreteraren Zibet skulle befordras, landshöfdingarne Johan Magnus af Nordin och Carl Lagerbring, som skulle blifva statssekreterare, Armfelt, som åter skulle blifva öfverståthållare, generallöjtnant Toll, som skulle utnämnas till president i krigskollegium, samt lagman Håkansson, utnämnd till president i statskontoret. Öfverste Aminoff skulle blifva generaladjutant och chef för lifdrabant-kåren samt grefve Axel von Fersen, en son till riksrådet, få befälet i Stockholm. De förre innehafvarne af de befattningar, hvilka på detta sätt blifvit tillsatta, skulle aflägsnas och undanrödjas.
Bland de genom brefven komprometterade blef grefve Gyldenstolpe, med afseende å det höga förtroende-embete han innehade, skild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
