Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
millioner livres, nemligen 4 millioner vid detta fördrags ratificerande och 1 million hvar sjette månad, räknadt från den 1 Januari till dess hela summan blifvit betald. Derest Sverige och Frankrike skulle blifva invecklade i ett gemensamt krig med en eller flera makter, förbundo de sig att icke ingå någon fred, i hvilken icke båda makterna voro inbegripna.
Så snart detta fördrag var af svenska regeringen ratificeradt, fick Rivals befallning att efter hertigens order utbetala 4 millioner livres, och i Oktober ankom till Stockholm en ny fransk ambassadör Le Hoc, som icke sparade på lysande löften om troget understöd i händelse af ett krigs utbrott. Han medgaf dock, att ett krigs framkallande vore oklokt, för så vidt det med rikets ära och värdighet kunde undvikas, och, att döma af ambassadörens yttranden, tycktes Frankrike blifva den mest oegennyttiga bundsförvandt, emedan han försäkrade att för alla behof skulle sörjas, endast de oförbehållsamt uppgåfvos.
Under tiden hade underhandlingarna mellan Sverige och Danmark drifvits med synnerlig liflighet, och, för att kunna personligen sammanträffa med danske kronprinsen, inbjöd honom hertigen till det läger, som samlades i Skåne. Hertigen lemnade, jemte konungen, Stockholm den 19 Maj samt anlände den 31 till Bonarps hed i Skåne, dit 8,000 man blifvit sammanslagna. Danske kronprinsen, som nu under sin faders sinnessvaghet var Danmarks regent, infann sig å svenska amiralsskeppet den 14 Juni, då de förenade svenska och danska flottorna lågo i sundet. Mötet mellan de båda regenterna aflopp i största vänlighet, och danska allmänheten hade tagit så liflig del deri samt så enhälligt uttalat sig för ett förtroligt närmande mellan båda hofven emot Ryssland och England, att hertigen ansåg sig kunna med långt större säkerhet än förut förlita sig på Danmarks samverkan. I förening med Sverige afsände ock Danmark nu en eskader till Nordsjön, för att der skydda båda rikenas handel.
Under sommarmånaderna, hvilka, såsom vanligt, af hofvet tillbragtes å Drottningholm, ingingo tillfredsställande underrättelser från svenske ministern i Konstantinopel Muradgea d’Ohsson, som inberättade, att sultan lofvat 3 millioner piaster i subsidier, men tillika att franska sändebudet Verninac gjorde allt för att förmå sultan genast anfalla Ryssland, då man förutsatte äfven Sveriges deltagande i kriget, »hvarifrån den Högste oss nådeligen bevare», skref Reuterholm till rikskanslern Sparre.
Förhållandet till Ryssland hade ock blifvit bättre än förut, sedan oenighet uppstått mellan ryska och preussiska hofven rörande fördelningen af hvad som återstod af det olyckliga Polen. Man öfvertygade sig snart nog, att ryktena om ryska rustningar vid finska gränsen voro ogrundade, och den stora ryska flottan om 12 linieskepp och 8 fregatter, hvilken den 14 Juni lemnat Kronstadt och hvars bestämmelse med stor oro motsågs i Sverige, afseglade i all fredlighet till sundet, hvarifrån den fortsatte sin segling till Nordsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
