Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tryckta skrifter och åtskilliga steg togos, som vittnade om en mer och mer tilltagande skuggrädsla för yttrandefriheten.
Till det missnöje, som framkallades af dessa förhållanden, kom ytterligare det, som väcktes af konungens småaktiga noggrannhet i en mängd militäriska detaljer och den stränghet, han härvid iakttog. Hvar dag bevistade han paraden, och merendels alltid satte han dervid någon i arrest, ofta för de mest obetydliga småsaker. Så berättar dåvarande adjutanten Björnstjerna, att konungen i egen hög person tre gånger arresterade honom, första gången för det hans sporrar ej voro strängt efter föreskrifterna; andra gången för det hans käpp ej var enligt modellen, och tredje gången för det att hans surtout var en tum för lång — och allt detta ehuru Björnstjerna på det hela stod ganska väl hos honom. En viss ledsnad och trumpenhet började ock mer och mer röja sig hos konungens omgifning, så väl som hos honom sjelf.
Åren 1798 och 1799 voro svåra missväxtår. Bekymrande berättelser inkommo till regeringen från de flesta landsorter under vintern mellan båda dessa år om brist både för utsäde och foder. På flera orter dogo hästar och boskap af svält. Härtill kom, att en långvarig torka förhindrade vattenqvarnars gång och att tillika en ovanligt länge fortfarande stiltje hindrade att begagna väderqvarnar. I sjelfva hufvudstaden befarade man brödbrist, och flerstädes måste man hjelpa sig med hand- och hästqvarnar. I följd så väl häraf som af missväxten stego mjölet och spanmålen till oerhördt höga pris. För att minska spanmålsåtgången utfärdades den 15 Januari 1799 ett förbud af all bränvinsbränning med större pannor än de, som höllo 60 kannor, äfvensom en betydlig inskränkning i kronans egen tillverkning anbefaldes; men genom godt förstånd med dem, som skulle öfva tillsyn öfver författningens efterlefnad, lyckades det en mängd bränvinsbrännare att fortsätta rörelsen i samma skala som förut, och följden utaf författningen blef således egentligen endast ett högre pris på bränvin och större vinst för tillverkarne, utan någon betydligare besparing af spanmål. Dessa bedröfliga förhållanden ökades ytterligare genom minskad sillfångst och stegrade svårigheter för svenska handeln, i följd af engelska kryssares mer och mer våldsamma förfarande. Sverige kunde slutligen icke en gång medelst egna fartyg förse sig med nödigt salt, utan regeringen måste tillåta dess införsel å främmande fartyg. Samma svårigheter för svenska segelfarten hindrade inhemska varors utförsel, och jernvågarne lågo fulla af jern till ett värde af flera millioner så väl i Stockholm som i Göteborg.
Under sådana förhållanden ansåg regeringen nödvändigt att i möjligaste mån söka minska utländska öfverflödsvarors införande, hvarföre förbud mot införsel af kaffe nu utfärdades, och tillika skärptes författningen mot lurendrejeri, så att visitationer nu tillätos i salubodar, ehuru icke i enskilda hus. Båda dessa författningar väckte mycket missnöje och deras välmening blef föga erkänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
