Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flere dömdes till döden och de mindre skyldige till kroppsstraff. Tillika instäldes bränvinstillverkningen i kronobrännerierna, för att ej gifva anledning till ytterligare dylika utbrott af missnöje.
Detta tilltog likväl mer och mer samt vände sig, såsom vanligt, emot regeringen och dess embetsmän, som beskyldes att icke gifva konungen tillförlitliga upplysningar om förhållandena och att äfven i öfrigt icke utöfva sina embetspligter så, som sig borde. Sjelfve klagade ock embetsmännen öfver de dyra tiderna, som gjorde deras löner alldeles otillräckliga. Icke mindre klagade köpmännen öfver handelns förfall och de fattige öfver de högt uppdrifna prisen å alla nödvändighetsvaror. Få hade tillräcklig billighetskänsla att erkänna orsaken till den rådande nöden ligga i missväxten, den svåra bergningen, sillfångstens uteblifvande, osäkerheten till sjös i följd af sjökriget mellan England och Frankrike och de svåra konjunkturerna i allmänhet, utan allt ondt skyldes på regeringen och på penningemenniskorna. Äfven i hufvudstaden föreföllo oroligheter. Då på konungens födelsedag den 1 November 1799 ett slagsmål uppstått å Södermalm, och polismästaren infann sig för att återställa ordningen, blef han öfverfallen med stenkastning, och gardet måste tillkallas för att stilla upploppet. En stark jäsning rådde bland hufvudstadens lägre befolkning, och konungen sjelf fann i sina rum ett namnlöst bref fullt af hotelser. Också försågos vakterna nu med skarpa skott och stark oro var rådande.
Under sådana förhållanden började ropet på ständernas sammankallande mer och mer att höja sig. Man hade klandrat, att detta icke, enligt hvad eljest vid dylika tillfällen varit vanligt, skett vid konungens tillträde till regeringen, och man hade nu dröjt längre dermed än under någon svensk konungs regering efter tillträdet dertill. Ett längre dröjsmål ansåg man skola ådraga konungen en allmän tillvitelse att icke söka någon bot för de rådande bekymmersamma förhållandena. I trots af konungens noggranna hushållning hade äfven statsinkomsterna lidit betydligt af de svåra konjunkturerna, och äfven ur denna synpunkt blef det önskvärdt, om icke nödvändigt, att anlita ständernas medverkan. Konungen var likväl, lika litet som förut hans fader och farbroder, hågad för en riksdag, som åter skulle sätta partierna i verksamhet och skaffa honom nytt bryderi, i synnerhet som han väl visste med sig, att han ej egde samma öfverlägsna förmåga som hans fader att beherska förhållandena. Efter lång tvekan gaf han dock slutligen sitt samtycke, och i konseljen den 15 Januari 1800 beslöts att ständerna skulle kallas att sammanträda i Norrköping den 10 Mars. Man ville ej hålla riksdagen i hufvudstaden, i anseende till der rådande jäsning och emedan man ej trodde sig kunna fullt lita på dervarande garnison, äfvensom man hoppades kunna i en landsortsstad undvika de utländska sändebudens närvaro, så snart kröningen försiggått, hvarom ock ryska hofvet på förhand underrättades, till förekommande af missnöje å dess sida öfver ryske ambassadörens aflägsnande från riksdagsorten. Östgöta lifgrenadierer och Kalmare regemente skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
