Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De inre förhållandena, 1797-1799
- De yttre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betrygga säkerheten derstädes, och en del af lifregementets kavalleri tillkallades såsom en ytterligare säkerhetsåtgärd.
Innan vi öfvergå till berättelsen om förloppet af denna riksdag, böra vi dock först kasta en blick på förhållandena till utrikes makter, hvilka icke så litet inverkat på anledningarna till detta ständernas sammankallande.
De yttre förhållandena, 1797—1799.
Bland de makter, med hvilka Sverige underhöll diplomatiska förbindelser, var Ryssland utom all fråga den, som kunde blifva den farligaste och i afseende å hvilken således mesta varsamhet borde iakttagas. Förhållandena till denna makt voro emellertid vid Gustaf Adolfs tillträde till regeringen så mycket bekymmersammare, som ryska kejsarinnan var högligen uppbragt öfver de betänkligheter, den unge konungen under sitt besök i Petersburg framstält och orubbligt vidhållit, i afseende å sin trolofvades, den ryska storfurstinnans religionsutöfning. Att denne svenske konung, en adertonårig yngling, vågat trotsa henne midt bland hennes hof och i hennes hufvudstad samt hellre afbryta den redan började förlofningshögtidligheten än böja sig efter hennes vilja, hade så gripit den gamla kejsarinnan, att hon länge undvek att visa sig offentligt och på flera sätt gaf luft åt sin förtrytelse, icke minst till svenske ambassadören Curt von Stedingk, som nu fick uppbära flera bevis på hennes onåd, i stället att han förut alltid stått särdeles väl hos henne. Han fortsatte emellertid öfverläggningarna med hennes ministrar, och hon visade sig så angelägen om förbindelsen mellan den svenske konungen och den ryska storfurstinnan, att hon beslöt erbjuda Gustaf Adolf Norges krona, om han frånträdde sina betänkligheter. Detta sätt att begagna en annan makts tillhörighet till lockmat för att vinna vissa syften låg så både i den ryska politiken och i den tidens statskonst i allmänhet, att anbudet icke synes väckt någon synnerlig förundran hvarken hos de ryske eller de svenske statsmännen. Grefve Gollowkin sändes af kejsarinnan till Stockholm att framföra förslaget till svenska regeringen, som fann det särdeles lockande, och försök att förmå den unge konungen till dess antagande saknades icke.
Han hade emellertid, i enlighet med sitt löfte till kejsarinnan, infordrat utlåtande af erkebiskopen och af Stockholms konsistorium, rörande den yrkade religionsutöfningen; men tillika hade hertigen förestält dem, att en vägran skulle kunna inveckla Sverige i krig med Ryssland och medföra de svåraste olyckor för riket, samt besvurit dem att gifva ett tillstyrkande. De inskränkte sig dock till ett blott åberopande af kungliga kungörelsen den 24 Januari 1781, angående fri religionsöfning för främmande kristna religionsförvandter, i hvad denna författning rörde äktenskap mellan olika trosförvandter, utan någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0519.html
