Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två stånd i besluten stannade emot två, skulle de beslut blifva gällande, som fattades af två stånd bland dem, hvilka haft rösträttighet före bondeståndets deltagande i förvaltningen. Under dessa vilkor och mot uttrycklig förbindelse att med sin gemensamma fasta egendom till bankoverkets upprätthållande ansvara för så stor summa, som hvartill hvardera af de tre öfriga ståndens andel i bankens nu gällande fond sig belöpte, berättigades bondeståndet att hafva sina fullmäktige i banken och sina revisorer af bankens förvaltning till lika antal med de öfriga stånden, samt att jemväl med dessa deltaga i bankoverkets förvaltning genom bankoutskottet under riksdagarne.
Under loppet af Maj månad inkom bankoutskottet till stånden med betänkande rörande den yrkade offentligheten af bankens tillstånd och förvaltning. Det föreslog och ständerna beslöto att förblifva vid dittills gällande författningar; men före riksdagens slut afgaf bankoutskottet en utförlig berättelse om bankoverkets öden och skick, hvilken trycktes och tycktes tillfredsställa dem, som yrkat den omtvistade offentligheten.
Den vigtigaste riksdagsfrågan, hvilken egentligen föranledt ständernas sammankallande, var emellertid den om ordnandet af rikets finanser genom realisation af de många utelöpande riksgäldssedlarna. Detta hade varit hufvudföremålet för hemliga utskottets öfverläggningar och en mängd förslag hade blifvit framstälda, hvilka dock kunde sammanföras under två hufvudklasser — de som gingo ut på en hastig, och de som åsyftade en successiv realisation af de utelöpande riksgäldssedlarne. Presidenten Lagerheim stod i spetsen för den förra åsigten och lagman Håkanson, som haft befattning med finanserna mot slutet af Gustaf III:s regering, för den senare.
Efter många tvister och jemkningar förenade man sig slutligen inom hemliga utskottet om en finansplan, för hvilken vi skole närmare redogöra vid framställningen af statshushållningen under detta tidskifte. Den förekom till afgörande i stånden den 26 Maj. För att befordra dess antagande förklarade sig konungen villig att till realisationens underlättande afstå de 300,000 rdr specie, som sedan sista riksdagen utgjort statsverkets andel af bevillningen, under förbehåll att den lindring i bevillningen, som härigenom åstadkoms, skulle företrädesvis komma de fattigare arbetande klasserna till godo.
Af de tre ofrälse stånden blef finansplanen utan synnerlig svårighet antagen, och de beslöto tillika att, till erkänsla för konungens uppoffring af statsverkets andel i bevillningen, statskontorets utrikes skuld, 266,000 rdr, som tillkommit under konungens minderårighet, skulle påföras riksskulden och dess betalande ombesörjas af riksgäldskontoret.
Hos adeln åter föranledde finansbetänkandet en ganska liflig och hetsig diskussion. Man hade, å regeringens sida, förutsett, att hofpartiet här skulle få emot sig icke allenast den nya oppositionen, utan äfven en stor del af den gamla, och Toll hade derföre ingått i underhandlingar med oppositionsmännen. De häftigare bland dessa, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
