Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Clas Cederström, Adelheim, Tham, Skjöldebrand, Gripenwald, stallmästaren David von Schultzenheim, en son till professorn, m. fl., vägrade ingå på någon jemkning; men andre åter, såsom Hans Hierta, Georg Adlersparre och hans yngre bror Axel, äfven afskedad ryttmästare, Schönström, friherre Nils Silfversköld m. fl., visade sig något medgörligare. Man förutsåg, att hufvudsakligaste tvistefrågan skulle blifva, huruvida den nya bevillningen skulle antagas till nästa riksdag, således för obestämd tid, såsom regeringen fordrade, eller för vissa år, såsom yrkades både af den nya oppositionen och af flera inom den gamla. I denna punkt visade sig Hans Hierta och de med honom liktänkande villige att gå regeringens fordran till mötes, men dock endast under förbehåll att ett permanent utskott af ständerna tillsattes, hvilket hvarken skulle kunna öka eller minska skatterna, utan endast föreslå vissa ändringar och jemkningar i fördelningen, men borde utöfva ett slags kontroll öfver allmänna hushållningen och förvaltningen, med rättighet att från de särskilda embetsverken fordra upplysningar, hos konungen göra föreställningar och föreslå författningar i allmänna hushållningen m. m. Detta förslag, skriftligen uppsatt af Axel Adlersparre, framfördes af Toll till konungen, hvilken med stor förtrytelse förkastade detsamma, såsom innefattande ingrepp i hans myndighet, hvarmed ock underhandlingen förföll.
Skjöldebrand hade emellertid redan i adelns plenum den 23 Maj yrkat bevillningens fastställande för fyra år, och detta yrkande hade blifvit bordlagdt att förekomma till öfverläggning på samma gång som finansbetänkandet. Mer än trettio talare yttrade sig om detta, och dervid visade sig, att flere medlemmar af den gamla oppositionen, såsom Carl De Geer, Adolf Ludvig Hamilton och några andra, stodo på regeringens sida, så länge frågan rörde sjelfva betänkandet, men att hufvudsakliga tvisteämnet blef, såsom man förutsett, bestämmandet af tiden för bevillningens utgående. Hans Hierta yrkade, med mycken klarhet i bevisningen, att båda frågorna borde noga skiljas och behandlas hvar för sig, i hvilket yrkande han ifrigt understöddes af Skjöldebrand, bröderna Adlersparre, m. fl. Å andra sidan anmärktes, att realisationens verkställande berodde af tiden för bevillningens utgående och att hemliga utskottet antagit, att 300,000 rdr skulle under 15 år utgå årligen af bevillningen för inlösen af de utelöpande riksgäldssedlarna.
Sedan diskussionen ändtligen var slutad, föreslog landtmarskalken åtskilliga voteringspropositioner, hvilka besvarades med blandade ja och nej. Friherre Carl De Geer yrkade, att adeln måtte ega sin rätt öppen att öfverlägga och afgöra om allt hvad i hemliga utskottets betänkande anginge bevillningen och tiden för dess utgående, samt gjorde ett uttryckligt förbehåll, att om ja vunne, ingenting skulle anses vara afgjordt rörande bevillningsfrågan. Sedan landtmarskalken yttrat, att detta förstodes af sig sjelft, anhöll Axel Adlersparre, att landtmarskalken måtte afgifva en högtidlig försäkran, det friherre Carl De Geers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
