Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygelse, väckte mycken förtrytelse och framkallade anmärkningar från flera håll; men landtmarskalken lät deraf icke hindra sig att uppropa grefve Jakob Gustaf Oxenstierna och de öfriga deltagarne i deputationen, hvilken han befalte afgå till de öfriga stånden, för att meddela dem adelns beslut. Häremot hördes starka protester från oppositionens sida; men deputationen satte sig icke desto mindre i rörelse. Den yngre Schultzenheim sökte hålla den tillbaka vid utgången från adelns sessionsrum, och det var nära att komma till handgripligheter, hvilket dock afstyrdes af Skjöldebrand, och deputationen afgick.
Förbittringen hos oppositionen röjde sig dock nu på flera sätt. Friherre Nils Silfversköld förklarade den ojusterade expeditionens afsändande vara olagligt och kränkande hans riksdagsmannarätt, och då han ej fick utöfva denna oqvald, upphörde han att under denna riksdag begagna densamma. Herr Göran Gripenwald förklarade likaledes sig efter en så oerhörd olaglighet ej under detta riksmöte vidare kunna deltaga i adelns sammankomster. Herr David Schultzenheim den yngre yrkade att adeln borde mangrant aflägsna sig samt afsade sig sitt adelskap. Friherre Hans Hierta förklarade likaledes, att han från detta ögonblick upphörde att vara ledamot af adeln. Likaså herrar Per Tham och Johan Fredrik Adelheim samt friherre Clas Cederström. Herrar Georg och Axel Adlersparre, Anders Fredrik Skjöldebrand och Johan Wilhelm Netherwood samt friherre Johan Carl Adelsvärd[1] förklarade sig icke vidare deltaga i adelns öfverläggningar. Bullret och oron tilltogo slutligen så, att landtmarskalken upplöste sammanträdet.
De, hvilka afsagt sig sin riksdagsmannarätt, lemnade kort derefter riksdagen, och härigenom sprängdes oppositionen inom adeln. Den röjde sig emellertid äfven i det flera af adelns ledamöter inom hemliga utskottet der afsade sig sina platser, hvilka de endast efter mycket öfvertalande förmåddes återtaga. Grefve Schwerin och den äldre Schultzenheim kunde dock ej öfver talas, utan lemnade sina befattningar, hvarför sjukdomsförfall dock anmäldes.
De återstående riksdagsgöromålen fortskyndades härefter med stor brådska, och plena öfversvämmades af betänkanden från utskotten, särdeles det hemliga, som egde att föreslå allt, hvad till realisationsplanens verkställande hörde. Den 12 Juni förekom bevillningsutskottets förslag till den nya bevillningen och dess fördelning, som af preste- och borgarestånden antogs till nästa riksdag utan förbehåll, samt af adeln med samma reservation, som 1789 och 1792, att ståndets rätt till bestämd tids utsättande för bevillningens utgående icke härigenom frånträddes. Bondeståndet åter antog bevillningsbetänkandet, med undantag af den tillökning, som skulle komma på ståndets andel, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
